Tullen i Denver

När vi landar i Denver ska vapen och ammunition genom tullen. Tulltjänstemannen frågar vad vi ska jaga.

– Coyotes, svarar jag.

Direkt blir han intresserad och vill titta på vapnet. Jag visar min Tikka T3 i kaliber 6,5x55 – en kaliber han aldrig sett tidigare men verkar imponerad av.

När han frågar vilken kula jag ska använda och jag svarar Hornady V-Max ler han bara och säger:

– Good choice for coyotes.

Sedan släpper han igenom mig.

Efter en natt i Denver lastar vi in allt bagage i Dodgen vi hyrt. Med countrymusik på radion som lika gärna kunnat vara hämtad direkt från min Spotifylista så styr vi mot Rawlins. En fantastisk resa genom landskap taget ur en westernfilm.

Dan Thompson bodde här när han levde och räknas som en ikon inom lockjakten. Många jägare reser hit varje år för att prova lyckan på hans gamla jaktmarker. Här hålls också varje år en stor lockjaktstävling i hans namn.

Första mötet

Efter ungefär tio minuter kommer en svart Jeep körande med texten Dan Thompson Game Calls på sidan. Bilen stannar och John hoppar ur. Vi hälsar och han berättar att han bokat ett rum åt oss i Dixon.

Vi åker dit, packar upp och gör oss snabbt redo för några timmars jakt innan mörkret faller.

Vi börjar locka över en liten dal täckt av tät sagebrush som växer över hela prärien. Efter ungefär tio minuter säger John:

– Ser du den?

– Vadå, vilken? svarar jag.

– Bobcat. 400 meter framför dig.

Jag börjar söka med kikarsiktet tills jag ser ett litet huvud sticka upp bland buskarna. Bobcaten liknar vårt lodjur men är ungefär lika stor som en vanlig huskatt. Tyvärr är det inte jaktsäsong på dem.

I USA finns fortfarande en stor pälshandel och ett bobcatskinn kan vara värt rätt mycket pengar.

Mörkret faller snabbt här ute. Vi hinner göra tre lockpass innan vi ger upp och åker tillbaka till hotellet.

På vägen tillbaka svänger John in på en liten grusväg. Han går ur bilen och plockar fram två lådor märkta Coyote Finder. Sedan börjar han veva i luften med två sirener i ungefär tjugo sekunder. Plötsligt bryter en hel konsert ut i mörkret.

Coyotes svarar från flera håll med sina ylanden och förväntningarna stiger inför kommande dag.

05.00 ringer klockan och kaffebryggaren på hotellrummet startas. När vi fått i oss det amerikanska kaffet som mest liknar svenskt te hoppar vi in i Johns Jeep igen.

Landskapet är väldigt öppet och platt. Varje gång vi stannar för ett lockpass drar vi därför ett stort kamouflagenät över bilen, specialtillverkat för just detta ändamål.

Den här dagen går det inte riktigt som vi tänkt. Vi får in en coyote bakom ryggen på oss – spåren ser vi först när vi går tillbaka till bilen. Senare lockar vi in en som stannar långt bort och vägrar komma närmare. Troligen såg den oss när vi gick ut.

Rävlock i USA

På vägen hem stannar vi vid ett oljefält för ett snabbt lockpass. Efter åtta minuter hör jag ett ljud från John bredvid mig. Innan jag hinner reagera smäller det från Ulf Lindroth som sitter en bit bort på en klippa.

Äntligen en coyote… eller?

Det visar sig vara Ulfs första rödräv i USA.

Ett genombrott

Efter flera dagars resultatlösa pass börjar hoppet tryta. Tidigt en morgon sitter jag och spanar genom kikarsiktet när Ulf byter lockpipa och börjar blåsa harskrik.

Plötsligt händer det.

800 meter bort kommer en coyote i full fart mot oss.

Pulsen stiger och adrenalinet pumpar. Jag har valt ut ett öppet område cirka 100 meter bort där jag vill ta skottet. Coyoten kommer precis dit jag vill.

Jag skriker för att få den att stanna – ingen reaktion.

Jag skriker igen – fortfarande inget.

Till slut vrålar jag allt jag kan och då stannar den. Jag fokuserar, kontrollerar andningen och kramar avtryckaren.

Skottet går.

Den stora coyotehannen faller i skottet.

När vi kommer fram till djuret säger John: Det är en mycket stor och fin hane. Jag har inte sett många så här fina under mina 20 år som lockjägare.

Senare samma dag skjuter jag ytterligare en coyote efter ett svårt skott över en ravin. När vi hittar den visar det sig vara en mycket gammal hane.

Tänderna är nästan helt nedslitna och öronen är fulla av ärr efter slagsmål.

– Det är nog alfahanen som styrt detta område i många år, säger John.

Jag lägger handen på djuret och visar den respekt som ett gammalt rovdjur förtjänar. Att fälla ett sådant djur oavsett om det är björn, älg eller coyote är något speciellt.

Taxidermi

Nästa dag blåser det hårt, snöar och är kallt. Vi bestämmer oss för att ta hand om djuren och åker till en konservator.

Han har tyvärr fullt upp men hjälper oss hitta en annan taxidermist.

Hos Clint på Snake River Taxidermy får vi låna hans slakteri för att flå djuren.

När vi börjar prata jakt visar det sig att Clint tidigare jagat mycket puma med hundar.

Plötsligt sitter vi och bläddrar i två stora fotoalbum med pumajakter och upptäcker att hans hundar kommer från samma linjer som mina hemma i Sverige.

Sista dagen lyckas vi inte fälla något mer. Vid tre på eftermiddagen ger vi upp, tackar John för allt och börjar resan tillbaka mot Denver.

Där väntar ett besök på Cabela’s och Bass Pro innan flyget hem till Sverige.

Att besöka de butikerna var nästan lika stort som själva jakten. Tillbaka i Sverige börjar vi redan planera nästa resa till andra sidan Atlanten. Den oändliga vildmarken och de stora rovdjuren lockar fortfarande.

Nästa gång står varg och puma på listan.

Men det blir en helt annan historia.