2019-01-17 00:00
Seved Wiklund

Jakten
Sju månader senare, dagarna kring nyår så har tiden kommit för att minnas och skriva ned del 2 av Afrikaresan.

Förberedelserna med inskjutning(kontrollskjutning) av vapnen var gjorda, bekantskapen med terrängen var gjord. Dels vid resan in i området samt även i samband med en bilfärd genom området strax innan solen skulle gå ner.

 

Fördelning av guider och områden var klart. Kläderna framlagda, den lätta ryggsäcken är packad så när som på maten och vattnet packas ner innan avfärd. En spänd förväntan kommer inpå en. Är allt med? Vi frågar varandra lite försiktigt hur dom gör, vad dom tar med sig mm. Kontrollen av utrustning är fullständig koll och noggrannheten har sällan varit så stor. Allt ska vara i ordning.
I grunden är jakten densamma, oavsett var man är i världen är och vilket vilt man har att möta. Absolut variationer, men det handlar egentligen om att du ska se viltet innan det upptäcker dig. Du ska ta dig fram till en position och finna läget för att avge ett säkert skott och sedan ska skottet avlossas. Du ska vara tystare än viltet har förmåga att höra. Du ska röra dig försiktigare och vara dold(kamouflerad) så bra att viltet inte kan sedig eller dina rörelser. Du ska lämna vittringen bakom dig så att djurens skarpaste sinne, luktsinnet, lämnas utanför möjligheten att upptäcka dig.

”I en miljö där predatorer av alla de slag i generationer utgjort och fortfarande utgör ett ständigt hot, så är oron och misstanken om det minsta lilla som avviker ett, för djuren, en livsavgörande egenskap att fly.”

Lite av samma tankar finns hos oss som ska gå där bland buskar, träd och gräs. Ormar, spindlar, hyenor, leoparder mm eller andra argsinta vilt som i trängt läge kan vilja att vi inte ska vara exakt där de är får större utrymme i tankevärlden än det fantastiska som väntar oss. Sådana är vi nog lite till mans även om vi inte alltid visar det.
Utan tvekan utgör nog i vårt fall tanken om ormar det mest olustiga. Under våran sommar som är lika med deras(Sydafrikas) vinter så regnar det inte. Det är kallt på nätterna(Vi upplevde minusgrader några nätter) och solen går rakt upp och rakt ner. Fort går det i förhållande till svenska förhållanden. Under denna period av året så är ormarna jätteslöa. De kan möjligtvis gå upp ur sina hålor under de varmaste timmarna på dagen för att sola och värma upp sig, annars är det nog sömn och vila som gäller.

Nybörjarna
Upp i tidig morgontimme medan det fortfarande är mörkt. Varm fleecejacka(el motsv) utanpå en skjorta, tunnare handskar, keps eller hatt som skydd mot solen, heltäckande byxor och rejäla kortskaftade kängor utgör klädseln. Det tar inte lång tid efter man startat vandringen och solen gått upp, som man får lätta på klädseln och stoppa ned de varma plaggen i ryggsäcken. Uppdelning är gjord och vi skjutsas ut i olika riktningar. I samband med färden ut under den tidiga morgonen, kommer den första uppenbarelsen, som för övrigt, kommer att bli ett bestående intryck.
-Alla djur, soluppgång, konstiga träd, färger. Whooow, Whooow, jag finns här mitt i naturen, mitt bland djuren jag sett på film och läst om i böcker och tidskrifter sedan tidig levnadsålder. Jag är här och nu.....

Vi går en jägare och en guide tillsammans. Trots min och mina kamraters mångåriga erfarenhet av att spana efter vilt i svenska marker så kan man konstatera att vi, under de första dagarna i Sydafrika är nybörjare, riktiga nybörjare i förhållande till våra guider. En svartvit randig Zebra måste ju vara jättelätta att upptäcka. - Nää inte det. Men vi blir bättre och bättre efter hand. Bara det att kunna upptäcka ett vilt innan guiden, ger en riktig kick.

Viltet
Impala, Vårtsvin, Kudu, Nyala, Eland, Gemsbock(Oryx), Blue wildebest, Zebra, Struts, Giraff, Bushpig, Bushbock med flera är vad vi har möjlighet att fälla. På området fanns även Buffel, Noshörning, Sabelantilop och Black Impala vilket utgjorde en stor förgyllning av faunan och miljön när man smög omkring. De var ej jaktbara(dvs ej tillåtna att jaga).
Även om inte skottillfällen avlöste varandra tätt under dagarna så var man i kontakt med djur regelbundet. I snitt under veckan kunde vi räkna med en kvalificerad ansmygning varannan timme och två till tre klara skottillfällen per dag. Som jakt är i allmänhet så händer ingenting, ingenting och lite mer av ingenting innan allt händer. Då kommer (i nämnd ordning) hjärtslagen, pulsen, upprymdheten, euforin, lättnaden, glädjen och sist men inte minst de minnen som man får dela och som aldrig bleknar.. Där finns jaktens puls.

Tid för reflektion och må bra stunder
Maten är rejäl och helt underbar. Råvarorna är i all väsentlighet hämtade direkt från gården och mer ekologiskt än så blir det knappast. Ekologiskt och tanken kring det, är så naturligt att det egentligen aldrig nämns annat än när våra värdar och vår kock visar oss runt första dagen.
Solen går upp vid sextiden på morgonen och ner ungefär 12 timmar senare. Det går fort upp och lika fort ner. Mörkret är totalt. Inget månljus, endast stjärnorna på himlavalvet ger vägledning. Utanför lodgen där vi bor finns den naturliga samlingspunkten efter jaktdagen, eldstaden. Afterhunt. Eld och eld, virket till veden är tungt(flyter knappt) och ger endast små eldlågor ifrån sig och ganska raskt om så önskas blir det en perfekt glödbädd för kött(mat) som ska tillagas.

Där med en lokal dryck i handen, med alla mörkrets ljud som bara finns där delas dagens erfarenheter med varandra. Både gäster och guider deltar. Alla berättar och alla lyssnar. Vad såg man? Fick man något? Hur gick man tillväga? Hur var dagen i allmänhet? Missas något så kommer frågan direkt från oss som lyssnar. Där, just där och då, så har ens erfarenhet stigit tiofalt. Även om det uppstår en del ”svengelska” och direkt felaktiga engelska ord i den engelskspråkiga konversationen så nickar vi förstående.
Allt eftersom tiden går så kommer de historierna fram, Skratten avlöser varandra i tätare följd än ett automatiskt vapen som avlossar sina skott. Intresset om varandras länder, kulturer, historia mm fängslar våra sinnen. Ser man tillbaka är värdet av resan och de bevarade minnena lika stor tack vare dessa stunder vid elden som den egentliga jakten.

Minnen & Troféer
Vad får man med sig hem? Otvivelaktig är minnena som fångats i huvudet, minnena som ingen kan ta ifrån en och som sen tas fram när stunden för reflektion behövs, det som ger det högst bestående värdet.
"Som en känd lokal förmåga sa till polisen vid en husrannsakan där man fann en apparat som kunde användas för tillverkning av destillerade drycker" - Ni kan ta grejjorna, men aldrig kunskapen, samtidigt som pekfingret knappade på huvudet.
Fotografierna som man tar i mängder kan till del återskapa den känsla man hade när man var där. Men hur bra och många bilder man än tar så krävs det, enligt min erfarenhet, en professionell fotograf för att ta de bilder som ögat ser. Råd! Ta bilder, men glöm aldrig av att vara här och nu, då du är där. Ge dig tid att insupa färgerna, djuren, växterna, ljudet mm. Det du ser där och då finns bara där och då.

Troféerna som kommer med hem till Sverige(brukar ta närmare ett år innan troféerna är gjorda, papper och certifikat är klara och frakten till Sverige är genomförd) utgör också ett bidrag till minnesbanken, om ett speciellt moment som man har fått. Otvivelaktig så förs det med all säkerhet samtal/diskussioner inom en familj om hur och vart troféerna ska placeras i bostaden. Skulle vara lite intressant att höra några av dessa samtal. Finns dock inget facit.

Att få en påminnelse av det speciella momentet som uppstår genom, 1) att vara i den miljön 2) upptäcka viltet 3) lyckas med ansmygningen 4) lyckas med sitt skott 5) dela upplevelsen med de som är med på plats, är vad man i dagligt tal kan kalla återbäring av satsat kapital. Vi kan äga och se på vackra tavlor, lampor och stora bildskärmar mm, vilket absolut är viktigt och stimulerande för de som önskar detta. Det ska respekteras, värdesättas och uppskattas, vilket de minnen, bilder och troféer man har med sig hem också förtjänar. Där ser jag ingen skillnad.

Vanligaste alternativen av troféer och konservatorer
- European mounted, pannben och horn uppsatt på trofésköld. När detta väljs kan man med fördel även ta reda på skinnen av viltet. Till skillnad från många av de svenska skinnen så löser dessa inget hår. Skinnen är fantastiskt vackra och det vackraste är enligt mitt tycke skinnet från Impalan. Bord, soffor, kuddöverdrag mm, de görs sig fina vars helst man väljer att placera de.
- Shoulder mount, skinnet är kvar på huvudet och ned till bröstet. Uppstoppat med trofé så man ser viltets utseende från huvudet ned mot bröstkorgen(del av bröstkorg).

Konservatorer finns det gott om i Sydafrika och kvalitén av utförda jobb måste generellt utnämnas som förstklassiga. Har besökt några stora konservatorer vars lokaler är så stora och inrymmer så många färdiga och pågående arbeten att det inte går att få en överblick av allt. När man ser allt förstår man att inkommande pengar för Sydafrika som jakten och allt vad som kommer omkring med den ger, inte är obetydlig. Tyvärr är jakten inget undantag, där pengar finns att hämta finns också oegentligheter. I Sydafrika och övriga delar av Afrika är tjuvjakten på de stora vilten inte helt ovanligt. Fattiga personer som utnyttjas av stora kriminella organisationer då främst från Asien som mot en förhållandevis liten ersättning utför illdåden. Men enorma pengar för de kriminella syndikaten som kan få flera, flera hundratusen kronor för ett noshöringshorn på den asiatiska marknaden. Om jakten och dess betydelse, de ekonomiska villkoren och det politiska läget mm som sammanknippas med jakten och viltet kan man skriva flera sidor om, vilket inte blir denna gång mer än att jag bara kan de se och därmed nämna de stora fördelar det innebär för människorna att pengarna stannar i landet.

 

Bevarande genom brukande
För mig kommer betydelsen och innebörden av orden "bevarande genom brukande" vara en del av mig och en ledstjärna jag vill följa. Så länge det finns besökare som betalar för sig kommer det vilda ha ett värde, direkt eller indirekt för människor i dess näring och omgivning. Ett värde som gör att man vill bevara, behålla och förädla de produkter och tjänster man tillhandahåller.

Varför Afrika
Alla platser och resmål har sin tjusning och egna unikhet. Ska man göra en jaktresa utomlands i sitt liv är jag ganska säker på att de som varit iväg kommer att säga, Afrika. Varför då? Har försökt få en del beskrivet i de här korta raderna men är fullt medveten om att de endast beskriver en liten, liten bråkdel av allt som upplevs. Har genom åren varit på några resor utomlands och skulle inte vilja ha någon ogjort. Träffat och umgåtts med fantastiska människor på dess resor, sett miljöer och natur som bara är YEES. Men bara lugnet(det är lite som den afrikanska kulturen, det som inte hände igår behöver inte hända idag), ljudena eller det ljudet som inte hörs, naturen och färgerna. Det är som du är med i filmen som du sett i någon av de naturprogram som handlar om Afrika. Det som man önskar och pratar om att leva i nuet infinner sig utan hjälp av terapeuter. Du är verkligen här och nu.
Borta bra men hemma bäst. Åk iväg någon gång då och då, upplev, ta del och insup alla intryck, olika kulturer och människor. Införliva det bästa erfarenheterna så kommer hemmet och dess miljö få sitt rätta värde, dvs det bästa som finns.

 

/Seved Wiklund

 

 

 

Skriv en kommentar:

Text:
Signatur:
huSDz
Kod från Captcha-bild: