Ny Jägare - Hitta in i jakten med Anna-Maria

Så hittade Anna-Maria in i jaktens värld.

Hur kommer det sig att en tjej ifrån en icke jagande familj hittar in i jaktens värld? Möt Anna-Maria, ambassadör för Fritid & Vildmark.

- Jag har alltid, sedan jag varit liten, haft en dragning till naturen. Jag var ofta ute med mina föräldrar och plockade bär, svamp, fiskade och åkte skidor. När jag själv fick barn och familj tog jag detta med mig och har genom åren tagit mina tre barn över myrar, till tjärnar, upp på berg och in i djupa skogar. Det var fantastiska stunder, men det är klart att det ibland varit tandagnissel från barnen, säger Anna-Maria och skrattar.

Nyfikenhet för jakt har alltid legat latent, men det var när barnen började bli stora som Anna-Maria kände att tiden var inne för att växla upp sitt naturintresse och faktiskt ta jägarexamen.
- Under jägarexamen läste jag böckerna från pärm till pärm och kände ett enormt sug att lära mig mer. Vi hade också en äldre, ödmjuk och mycket erfaren kursledare, så det var bästa tänkbara start.



Efter jägarexamen kom nästa steg. Om man inte känner någon som jagar, hur gör man då, för att komma vidare?

- Ingen i min familj jagar, därför har jag inte kunnat ta rygg på någon gällande jakt. Så jag har verkligen fått bygga mitt eget nätverk från ett blankt papper. På ett sätt skapar det också en väldig drivkraft och jag idag, 8 år senare, ett jättefint nätverk som hela tiden växer.
Från början visste Anna-Maria inte riktigt vilken sorts jakt som lockade mest, så hon såg till att komma med som gästjägare vid några tillfällen, främst rådjur- och vildsvinsjakt.
- På sommaren efter jag tagit jägarexamen var jag i Järvsö där vi har en stuga. En kväll såg jag att det var några personer vid skjutbanan, så jag svängde ner för att säga hej, berättar Anna-Maria och fortsätter;
- Jag började prata med en kvinna och frågade henne om hon visste vem jag skulle kontakta för en plats i ett jaktlag? Hon sa; ”följ med mig på lördag.” Det visade sig att laget hade en samling. Det kändes nervöst och jag fick ta tre djupa andetag innan vi klev över tröskeln till rummet där alla satt samlade. Väl där utbrast hon direkt; ”Hörrni gubbar, det här är Anna-Maria och hon ska börja jaga med oss!” Jag var inte alls beredd på det, så det var en surrealistik men helt underbar situation och på den vägen är det.
Efter att varit passkytt på älgjakten några år tog Anna-Maria chansen att följa med några av lagets hundförare.
- Jag kände direkt att det här är min grej. Just samspelet med hunden, att man kan röra sig fritt över marken och spänningen som uppstår när hunden hittar älg. Det är oslagbart.
Där och då föddes önskan om en egen älghund och året efter korsades vägen med jämthundstiken Rävelmyrans Anja, kallad Ina.

- Jag tog över henne när hon var 2 år och sedan dess har vi utvecklats tillsammans. Jisses vad många timmar och mil det blivit i skogen, men det har varit roligt varenda sekund. Förra säsongen lossnade det rejält och det sköts fyra älgar för henne. Lyckan var total.

- Vilka är dina bästa tips på komma in i jaktsammanhang?
Utgå från att du behöver göra jobbet själv. Du får dra i alla trådar du kan komma på och släppa att det känns obekvämt att fråga runt, ringa, leta kontakter och prata med folk du inte känner. För är man bara ödmjuk, engagerad, seriös och ambitiös så blir man väldigt väl mottagen i de flesta jaktsammanhang. Några tips kan vara att gå med i olika jaktgrupper på Facebook, delta i evenemang som det lokala jägarförbundet arrangerar. Prata med din lokala jaktbutik och Inventera hela din bekantskapskrets om det är någon som jagar. Åk till skjutbanan.

Vad ska vi som är jägare tänka på?
Ja, omvänt är det jätteviktigt att vi som jagar tänker på att vara inkluderande och fånga upp de som visar intresse, men ännu inte är inne i jakten. Alla är verkligen inte födda rakt in i en jaktfamilj där det är självklart. Som ny är man så oerhört tacksam till de som kan hjälpa till. Jag brukar själv försöka bjuda med någon yngre, intresserad person, ofta barn till mina kompisar. Jag har också uppmuntrat några kollegor de senaste åren att ta jägarexamen.

Ett av höstens mål är att gå några jaktprov. Också en helt ny erfarenhet.

- Det ska bli roligt, om än ganska nervöst. Det gäller att utmana sig, det är enda sättet att lära sig mer och utvecklas.
En höst skadade sig Ina och behövde vila 6–8 veckor mitt under pågående jaktsäsong. Allt bara stannade av och tillbaka på ryggsäcken som passkytt kom insikten om att en hund är för lite. Så hemma på tillväxt finns därför också jämthundstiken Mäenpääs Ester, 1,5 år. Hon visar ett stort jaktintresse och är en uppmärksam individ, så förhoppningsvis blir det ännu mer jakt framöver.
- Idag är jag med som hundförare i två älglag i Hälsingland och jag går gärna som gäst i andra lag som tycker det är positivt med en extra hund. Att vara hundförare på fina marker är idag det absolut roligaste jag vet, berättar Anna-Maria.
Förutom älgjakt jagar Anna-Maria gärna också toppfågel och bäver.
- Riktigt fina vinterdagar på skidor när man åker runt och kikar efter fåglar i topp eller en vårkväll, mitt i fågelsången, nere vid en åkant. Ja, båda de jaktformerna är svårslagna, säger Anna-Maria.