Blogg RSS för Blogg

Trädskällarjakt – jaktens formel 1

Så fort kopplet stryks från den finska spetsen Sörlidbäckens Metso sätter han av i full galopp efter den snötäckta tallheden. Klockan är strax efter tolv en tidig morgon i oktober och solens strålar börjar värma efter nattens minusgrader. Nu är temperaturen strax över nollan och det blåser ett par sekundmeter.

Att jaga med trädskällare innebär sådan frihet. Möjligheten till fantastisk jakt är nästintill obegränsad och du slipper anpassa dig till andra – det är bara du och hunden.

Hur jag fick för mig att börja jaga med trädskällare minns jag inte riktigt. Jag bestämde mig för att skaffa en hund efter att ha jagat älg och sjöfågel ett par år, men hade aldrig ens provat på jakten med trädskällare. Min första hund norrbottenspetsen Saxälvens Tazz, eller Sigge som han heter hos oss, jagar fortfarande och är nu åtta år. Sedan två och ett halvt år har vi också den finska spetsen Metso som är med denna dag. Metso söker ut stort, normalsöken ligger mellan 400 och 800 meter, men när vi som idag jagar på tallhedar kan han ligga uppemot en kilometer. Jag trivs med att ha en hund som söker fort och stort, det gör att man kan jaga större områden och kan gå på själv utan att behöva vänta på att hunden ska söka. När man dessutom gärna går i urskog är det långt mellan fåglarna.

Snirkliga spår
De senaste veckorna har det gått tungt att jaga i dessa marker. När jag talat med vänner som jagar med trädskällare vittnar även de om att de haft svårigheter att hitta fågel och områden som normalt bjuder på många fågelkontakter har varit nästintill tomma. Dessutom har fåglarna varit väldigt otrygga och suttit dåligt för hunden i de senaste veckornas kyla.
 Att vi styrt oss ut idag beror på att det lovats ett större snöfall under den kommande helgen och det finns en överhängande risk att jaktsäsongen är är över. Det tunna snötäcke som ligger nu innebär däremot inget hinder för Metso när han kryssar fram i den glesa barrskogen. Efter drygt två veckor med kallt väder och skarpt i backen välkomnar jag snön som är skonsam mot hundens tassar och dämpar ljuden vid ansmygning. På pejlen ser jag hur Metso verkar rota i en löpa. Jag har hunnit drygt en kilometer från bilen och har försökt gå fort för att komma en bit in från den lilla skogsvägen. När spåren på pejlen rör sig snirkligt över en mindre yta betyder det i regel att han snart kommer hitta fågel. Även denna gång verkar det stämma då ett par trevande skall ljuder genom skogen och snart hörs taktfasta skall ungefär en halvkilometer bort. På pejlen ser jag inte något ingångsspår från upptag till skallträd, så mest troligt har han hittat en fågel som sitter i ett träd.

Försiktighet och tålamod
Jag har knappt börjat gå förrän jag inser att solen kommer att lysa mig rakt i ögonen om jag kommer in mot trädet från det håll där jag står för stunden. Att hitta en fågel i ett träd är tillräckligt svårt även om man inte har solen i ögonen, så ansmygningen inleds med att gå en lång båge ut åt vänster för att komma in från ett annat håll.
 Ungefär två hundra meter från trädet lämnar jag ryggsäcken och gör en waypoint-markering i pejlen. Föret är lite ojämnt. I de skuggigare partierna under träd är snön spröd och lite isig. Varje fotisättning är viktig när avståndet krymper. Den glesa tallheden är svår att smyga i och kräver tålamod och försiktighet.

Oförsiktig sidoförflyttning
När du smyger på fågel är sidoförflyttningar det mest förbjudna. Under ansmygning är det klokt att om möjligt ta ut din riktning till skallträdet och se till att lägga träd mellan dig och trädet du smyger mot. Med träd mellan minskar man risken att fågeln ser dig. Personligen anser jag att pejlen är ovärderlig vid ansmygning. Genom att titta på pejlen kan du avgöra från vilket håll hunden kom mot trädet. Hunden kommer med absolut största sannolikhet att ha sprungit efter fågeln och du kan då veta på vilken sida av trädet fågeln kommer att sitta. Dessutom är det väldigt troligt att det kommer att finnas en öppning från just det hållet då fågeln kunde flyga in. När jag är inne på ca 80 meter ser jag hunden. Han skäller upp i en tall, men jag kan inte få en tydlig bild i handkikaren då kronan är skymd av andra tallar. Jag backar ut och går längre till höger, men plötsligt är den där oförsiktiga sidoförflyttningen ett faktum. Jag hör aldrig hur fågeln flyger, men hunden tystnar och sätter iväg i full fart. Efter någon minut kommer hunden tillbaka och skäller lite trevande upp mot trädkronan. Med kikaren spanar jag av trädet. Med mycket tur var det en fågel som satt i trädet intill som flög, men efter någon minuts spanande med handkikaren är det bara att konstatera nederlaget och ropa med sig hunden och leta upp ryggsäcken för att jaga sig vidare uppöver heden.

Orrhönans ovilja att bli skjuten
Vi viker av uppöver och Metso söker på fint. Efter bara en kvart hör jag ett par snabba skall drygt trehundra meter från höger och strax efter kommer en orrhöna som skjuten ur en kanon. Hon flyger en bit över trädtopparna och verkar inte ha några planer på att slå fast inom den närmsta kilometern. Även Metso verkar ha uppfattat orrhönans ovilja att bli skjuten just idag och söker vidare. I ett skuggigt parti invid en grupp träd och inväntar jag att Metso ska komma in på från sökturen. Kylan börjar göra sig påmind efter att svettats en del och kaffet i ryggsäcken känns lockande. Att stanna öppet kan innebära att man missar en chans. Även om det inte är ofta händer att fågeln slår fast inom synhåll och skottchansen infinner sig så fort hunden kommer in och börjar skälla. Står du öppet en sådan gång är risken stor att fågeln upptäcker dig, vinklar och fortsätter sin flygtur en bra bit. Efter en stunds väntan tar jag upp pejlen för att se vad Metso jobbar med. På skärmen snirklar sig hans spår som ett trassel och jag förstår att han hittat en ny löpa. Tankarna på att byta underställströja och dricka en kopp kaffe slås snabbt ur huvudet när jag på skärmen följer hundens sökarbete drygt 400 meter bort.

Sökning gren för gren
Efter vad som framstår som en evighet börjar skallen eka genom skogen. Det är ingen brådska med ett sådant avstånd. Det är bättre att låta det ta sin tid än att stressa in när jag styr mina steg över den steniga heden. Med drygt 200 meter kvar till Metso blir stegen försiktigare och i snön ser jag nu de snirkliga spåren från tjäderns löpa. Med 130 meter kvar till Metso smyger jag försiktigt över ett svagt krön. I skydd av ett par stammar använder jag kikaren för att åtminstone försöka se hunden. Av hans skall kan jag tydligt urskilja att han står vänd mot mig, men kan inte se hunden. Att då försöka hitta en fågel utan att ens veta vilket träd han skäller på är lönlöst. Sakta backar jag ut och använder pejlen för att se från vilket håll hunden kom in. Med ett par hundra meter mellan mig och hunden smyger jag ner för att komma in på hundens bakspår mot trädet. I dessa glesa tallskogar är 200 meter ingen garanti för att inte röjas vid förflyttning. En vaksam fågel som sitter högt kan se på långt håll i den glesa skogen. Men den här gången verkar det gå vägen. Hunden har redan skällt i över en halvtimme. Nu ligger jag bara femtio meter bakom Metso och jag kan se hans svans vifta i takt med skallen. Han flyttar sig närmare stammen och med hand­kikaren letas trädet genom systematiskt. Flera gånger vandrar blicken gren för gren utan att någon fågel syns till. Metso vänder sig om ett par gånger och jag kan inte tolka om han söker stöd hos mig eller om han undrar varför jag inte skjuter. I huvudet börjar jag fundera på om han skäller falskt, men med skalltid på bortåt trekvart skulle vittringen från en fågel som flugit börjat avta och Metso skulle inte skälla så envist mot samma träd, utan söka sig runt för att se om vittringen är starkare i något annat träd. Det måste alltså finnas en fågel.

Gammeltuppen
Med handkikaren börjar sökandet intensifieras mot de mörkare partierna i tallen. Rakt ovanför Metso börjar en tjäder avteckna sig ju längre jag tittar. Det som avslöjar den är de långa stjärtfjädrarnas silhuett. Försiktigt lyfter smyger jag upp geväret, för spänntangenten framåt samtidigt som jag försöker hålla hårkorset stilla i höjd med vart vingknogen måste vara. Sakta kramas avtryckaren på kipplaufen och skottet brinner av och en ordentlig tupp rasar ner och möts omedelbart av en finnspets som flyger på den. Säsongens kanske sista jakt får avslutas med en fin gammeltupp och jag kunde inte vara nöjdare över att få belöna hundens fina arbete.

Utrustning
Som all annan jakt är det sällan utrustningen som kommer vara avgörande för dina framgångar i skogen, men det går inte att komma ifrån att det är väldigt kul med grejer. Som nämns i texten i skildringen av min senaste jaktdag så tycker jag att pejl och handkikare är två ovärderliga redskap i jakten. Som handkikare använder jag Swarovski CL 8x30 och är väldigt nöjd. Många lägger pengar på ett fint kikarsikte, men snålar in på handkikaren. Om jag skulle välja säger jag att handkikaren är viktigare. Det är med den du upptäcker viltet, när du väl vet var fågeln sitter är det enkelt att hitta den med kikarsiktet. När det kommer till vapen är detta det oändliga diskussionsämnet. Det talas om så många kalibrar och custombyggen. Själv använder jag en Blaser K95 i kaliber 6 mm Norma BR där jag laddar ner ammunitionen för att få lägre utgångshastighet för att minska köttförstöringen. Det man ska undvika är snabba kalibrar då det ofta leder till onödig sprängning i fågeln. Många duktiga jägare använder .22 winchester magnum. I klädväg ska man tänka på att tjädern har färgseende och därför kommer de populära älgjaktställen med varselkamouflage inte att vara särskilt lyckade. Kom ihåg att skaffa något som hjälper att dölja ansiktet och händerna.

Text & Foto: Malte Bejstam

Malte Bejstam
2019-11-21 00:00

Test av ljuddämpare

Johan Wiklund, från Fritid & Vildmark i Piteå, säljare inom jakt sedan drygt 20 år, brinner för jakt, natur och att få människor att upptäcka det
fantastiska med att vara en del av naturen. Här har han testat 19 vanligt förekommande ljuddämpare

Johan testar ljuddämpare

Johan testar 19st vanligt förekommande ljuddämpare

Genom åren så har det passerat bra många dämpare genom händerna, både som sålts till kunder och de som jag själv personligen har
testat. Men med några nya ljuddämpare på marknaden under denna säsong så kände jag att det var dags att göra ett test för att se om de höll vad de lovade och vilka egenskaper de hade, samt att se om mina egna teorier och erfarenheter stämde eller inte.
Testet gick ut på att titta på dessa två följande saker:
• Kontrollera om ljuddämparna dämpade lika mycket som tillverkaren uppgav att deras modeller skulle klara av, om det låg inom den uppgivna ramen för minskning av dB även efter fler skott.
• Hur varm dämparen blev efter 5 respektive 10 skott, och om det var stor skillnad i mirage (värmeflimmer) mellan dämparna

Johan mäter värme på dämpare

Så gick testet till Alla dämpare provsköts med samma ammunition av fabrikat Norma jaktmatch i cal.308win och piplängd 51 cm för att göra testet så rättvist som möjligt, testvapnen var Sauer modell 101 och 404 samt Sako A7. Decibelmätaren var placerad 50 cm till vänster och 70 cm bakom mynningen, för att få mätplatsen så ”nära” ett öra som möjligt. Alla dämpare fick stå i rummet innan provskjutning och hade då samma temperatur 21 grader. (alla dämpare kontrollerades enskilt innan första skottet avlossades i dem).
Först sköts tre skott och ljudnivån lästes av, den högsta ljudnivån under serierna registrerades och noterades. Sen sköts ytterligare två skott och ljudnivån avlästes igen samt att temperaturen på dämparen mättes, där den varmaste punkten på dämparen noterades. Sedan sköts ytterligare fem skott i snabb följd, där återigen den högsta ljudnivån uppmättes och den varmaste temperaturen mättes och noterades.

Vad blev då resultatet och vem blev vinnare?
Tråkigt nog måste jag säga att det finns ingen vinnare, det går inte att utse en vinnare om inte målet är väldigt preciserat, ex bästa dämpningsförmåga. Bästa dämpare och dess dämpningsförmåga går att utse, om man inte behöver ta hänsyn till vikt och storlek utan bara själva decibelen. För det är ju precis just det, vad är bäst? Är det den som är lättast,minst, mest hållbar eller den som dämpar ljudet mest? Och det är ingen dämpare som är bäst i alla dessa fyra kategorier. Ase Utra SL 5:an kommer att hålla för fler skott än en F&D 149, men å andra sidan så är det inte ens halva vikten på den och de dämpar ljudet näst intill lika mycket. Och faktum är att antalet skott som dämparen tål och klarar av är nog inte problemet för jägaren då de flesta dämpare klarar av minst 5000 skott om man sköter om dem.

Det är med ljuddämpare som med flytvästar. Den gamla klassiska orange räddningsvästen (med stor krage och tjocka flytblock fram på kroppen) är bättre än den tunna smidiga seglarvästen utan krage, när olyckan väl är framme. Men den är bara bättre än seglarvästen så länge du har den på dig, tar du av dig den och hänger bort den för att den är för otympligt att ha på sig, så gör den ju ändå ingen nytta.
Det är samma med dessa dämpare. Köp en för dig ändamålsenlig dämpare som dämpar så bra som möjligt till den storlek som du alltid ändå tar med dig på ditt vapen. För steget från ingen dämpare, till den minsta dämparen, är fortfarande större än från den minsta dämparen till den som dämpar mest. Så egentligen säger inte tabellen så mycket, alla testade dämpare höll sig inom måttet av vad tillverkarna sade
att de skulle klara av. (På vissa av modellerna uppgav tillverkaren inte någon nivå förminskning av ljudet,utan här gjordes en förväntad uppskattning jämfört med andra dämpare av likande konstruktion och storlek). Och vad gäller mirage (värmeflimmer) så kan man direkt konstatera att volymen av dämparen gör sitt, större volym ger mindre snabbt mirage. Man kan säga att skillnaden mellan den som snabbast gav synligt med mirage och den som klarade flest skott var skillnaden 100% alltså från 5 till 10 skott. Det är nog där man får räkna att skillnaderna ligger mindre dämpare med tunna väggar kommer miraget snabbare och samma mirageeffekt uppstår efter 48 skott mot 812
skott för en dämpare med mer volym. Tycker man sig få problem kan man motverka, eller rättare sagt skjuta upp problemet, med ett mirageskydd. Det är en form av strumpa som träs över dämparen, som finns i många utföranden och av olika material. Dessa skydd gör så att det tar längre tid för värmen att passera ut och ge mirage. Nackdelen är att de blir lite som en termos. När dämparen väl blivit varm så tar det längre tid för den att bli kall igen, det blir en isolerande effekt av skyddet. Vad testet visade var att förmågan av att dämpa ljuden till stor del har att göra med hur mycket som dämparen bygger fram, alltså från mynningen och framåt. De dämpare som byggde längre fram dämpade bättre än de som byggde mindre framåt.

Rekylen minskar
Förutom att ljudet minskar och att hörseln sparas så minskas även rekylen av ljuddämparen. Här kunde jag även se att de större dämparna tog bort mer av rekylen jämfört med de mindre och lättare. Hur stor del av detta som beror på vikten, volymen, eller konstruktionen vet jag inte, och det är kanske något att titta på senare. Här har jag även sett genom åren att alla (ja, just här kan man nog använda ordet alla även om undantag finns) skjuter mycket bättre med ljuddämpare än utan. Om det är för att rekylen blir mindre och rekylupptagningen genom detta blir bättre, eller om det är för att ljudet minskar så att man inte blir lika smällrädd (för ja det existerar) och där igenom gör bättre avfyrning, som gör att vi skjuter bättre är svårt att säga, men mest troligt en kombination av båda.

Erfarenheter och tips
Gänga av dämparen från pipan, torka av och lägg på ett värmetåligt fett på gängan på pipan. Gängan är en riktig smutssamlare och du minskar risken att dämpare nyper fast på pipan genom detta. Skjuter du dämparen varm, så låt den svalna av på pipan innan du vrider loss
den, många dämpare har en gänginsats som är låst med lim, liknande loctite 243, som har en värmetålighet om ca 140-180C. Testet visar att dämparna rätt så fort kan bli så pass varma. Har du otur kan annars gängan gå lös från dämparen istället från pipan. Glöm inte rengöra dämparen, dämparen fungerar ju så att den fångar upp krutgaserna för att släppa ut det sakta. Det gör att väldig mycket smuts
fastnar i dämparen och med det så ökar vikten på dämparen och dämpningsförmågan avtar. Vi har dämpare i skjutbiografen som vi skjutit över 10 000 respektive 20 000 skott genom och de har nu mer än fördubblat sin ursprungsvikt. Vid detta tillfälle vägdes även dämparna, och en uppföljning kommer längre fram om hur de påverkas både vad gäller vikt och dämpningsförmåga.

Sist men inte minst, alla dämpare är bra och skillnaden mellan dessa är inte bra eller dåligt utan olika!

Johan Wiklund
2019-10-25 00:00

Utbildningsjakt med Fritid & Vildmark

UTBILDNINGSJAKT MED FRITID&VILDMARK
intensivt lärande i en fantastisk höstskog

Fritid & Vildmark erbjuder elever som tagit jägarexamen hos dem att följa med på utbildningsjakt. Under några höstdagar lånar SCA ut markområden för att göra det möjligt för nya jägare att inhämta kunskaper i riktiga jaktsituationer med jaktledare som fungerar som mentorer i skogen. Här kommer en liten berättelse från en av dessa dagar.

Första dagen samlades vi utanför butiken för att sedan åka gemensamt upp till jaktmarken. Jaktledarna Krister och Greger placerade ut passarna och gick igenom upplägget för förmiddagen. Moder Natur bjöd på mycket vind men solen tittade fram och fick höstfärgerna att glöda. Få saker är så gott som en kopp varmt kaffe och en smörgås ute i det fria! Vi kommunicerade som grupp via mobiler då radio inte riktigt fungerar i just det området, som är en del av militärens övningsområde, men det funkade utmärkt med sms. Hund släpptes och trots ett fint arbete så ville det sig inte riktigt. När vi sedan bröt för lunch var alla småfrusna och samlingen runt den redan fullt sprakande elden var som en lisa för själen. Där satt vi en bra stund, åt och pratade om hur morgonen varit, om kläder, jaktmat och om hur älgar generellt beter sig vid olika typer av väder.

Då alla fått värma sig och blivit mätta gick Krister och Greger igenom planen för eftermiddagen, med nya pass och ny strategi utifrån morgonens erfarenheter. Hund släpptes på nytt och det dröjde inte så länge förrän det var igång ett ståndskall i skogen. Hörbarheten var sisådär för passarna på grund av terrängen och blåsten, men vissa kunde lyssna till den ljuva musiken. En av oss elever kunde efter en timme långsamt smyga in på ståndet tillsammans med Krister. Han följde henne hela vägen fram till skottet som blev en mycket fin träff, varpå älgen tog några snabba kliv och sedan föll i backen. Hunden, skytten, mentorerna och vi andra var nog lika glada allihopa.

Utbildningsjakt innebär att så många elever som möjligt ska få uppleva och lära sig så mycket som möjligt, så jaktledarna samlade alla för gemensam urtagning av älgen. De visade var man börjar, sedan gick de stegvis igenom var man ska känna, vad man ska ha koll på, hur organen är placerade i älgen och i vilken ordning urtagningen sker. Deltagandet i urtagningen var förstås frivilligt men vi var ett par stycken som mer än gärna grisade ner oss i detta moment. Det är i det läget som hundra frågor dyker upp och det sköna med utbildningsjakten är att de besvaras med hundra tålmodiga, informativa och pedagogiska svar.

Fyrhjuling och älgpulka hämtades. Under tiden satt jag med skytten och pratade om hur hon kände stunden efter att hon fått fälla sin första älg. Det är intressant att prata om hur det var, vad hon sett, tänkt och känt där och då. Det är trots allt rätt ett mäktigt ögonblick. Mitt i samtalet kom hon på att hon var så fokuserad på att ladda om och göra sig redo för ett ev andra skott i situationen så hon glömde ta rätt på tomhylsan. Den hade varit ett fint minne, menade hon. Vi log åt tanken att försöka lokalisera den men det hade nog varit ett näst intill övermäktigt projekt.

Alla hjälptes sedan åt att med gemensamma krafter få älgen i pulkan och vidare ut till det väntande släpet. Där spände vi fast den tillsammans och sedan hade Krister och Greger ett avslutande samtal för dagen. Vi konstaterade att alla hade fått vara med om en riktig älgjaktdag i fantastisk natur, vi hade fått se resultatet av ett fint hundarbete och fått en riktig närstudie av älgen såväl utanpå som inuti. Det var först i bilen på väg tillbaka som jag kände hur nöjd och trött jag faktiskt var. Ändå vaknade jag fem minuter innan väckarklockan dagen efter – redo för ännu en ny dag av erfarenheter i den vackra norrbottniska skogen.

Att få ta del av utbildningsjakt är en otrolig förmån och jag rekommenderar alla som får möjlighet att delta. Det är nog med jakten precis som med livet, man blir aldrig fullärd men man har möjlighet att utvecklas och njuta under tiden. Tack!

Jessica Sjöberg
2019-10-07 19:00

Skriv en kommentar


wKB23W
Kod från Captcha-bild:

A withdrawal usually takes 48 hours to be processed. Excessive deposit and withdrawal charges.
Does a web site have killer fees and commissions they require you
to pay for providers? The money you've gotten in your account will normally undergo
online brokers throughout auto-trading which implies that
your cash is invested in assets by means of protected and dependable brokers obtainable inside your country at that time in time.
This implies you may actually trust Bitcoin Loophole
with your eyes shut. Choosing a crypto platform to trust shouldn't occur by accident.

Scams and fakes have very attractive methods to enroll customers on their platform.

If a digital foreign money platform has two, it is definitely a greater possibility.
Whether you make it on the digital currency market or fail miserably
by losing all of your investments relies upon enormously on the stability and safety of the system you select for your cryptocurrency transactions.
2019-11-19 16:10:54 My site bitcoin loophole brightertrade
Digital currency such as Bitcoin is not legal tender.
2019-11-14 05:50:52 My web site Open Link, xip.li,

Sauer 100 Fieldshoot, Kundrecension

Hej Fritid & Vilmark med personal!

Jag vill skicka ett stort tack till er, för er hjälp med rådgivning inför köp av gevär och utrustning, och därefter hjälpen att beställa min fina Sauer Fieldshoot!

Jag har hunnit skjuta en del och jag bifogar en bild på två stycken treskottsserier skjutna på 100 m - justerade kikarsiktet mellan serierna för att kunna särskilja dem från varandra. Den skjuter tätt. Har inte mätt spridningen men häftstiftet ni ser uppe i hörnet är 13 mm.

Har hittills bara hunnit med en serie på 300 m. Jag hade inte det bästa stödet då och det var lite blåsigt men spridningen var ändå bara 49 mm på den serien.

Allt är skjutet med den Tikka-ammunition ni hade så bra pris på - kanske går krympa träffbilden på 300 m ytterligare(!) då jag testar ut annan ammunition.

Nu närmast väntar försök också på längre avstånd, 600 - 800 m.

Trycket är helt rent och känns fantastiskt fint - är det ens möjligt att få något bättre? Kolven är också jättefin i och med att den är justerbar - det är lätt att få den att passa.

Seved Wiklund
2019-08-05 00:00

Test av Sig Sauer SIERRA 3BDX & KILO 1800BDX

Shoot to Eat testar:

Sig Sauer SIERRA 3BDX & KILO 1800BDX

Om en elektronikingenjör och en optikingenjör skulle utföra ett grupparbete under ledning av en jägare, så är det nog inte helt osannolikt att detta skulle inträffa – Sig Sauer sticker ut hakan rejält med sin optroniknyhet, BDX. Konceptet går ut på att få användbar, uppdaterad och precis information från din smartphone och avståndsmätare in till ditt kikarsikte.

 

Sig Sauer kommer med en helt ny infallsvinkel på smarta riktmedel. Till skillnad från Swarovskis DS eller Burris Laserscope som har inbyggda avståndsmätare i kikarsiktet har man alltså en separat avståndsmätare som överför mätvärden in till kikarsiktet som i sin tur talar om var någonstans du ska sikta för att träffa ditt mål. En futuristisk ungdomsdröm för oss jägare som gillar teknik? BDX™ eller Ballistic Data Xchange som konceptet kallas handlar om att få tekniska hjälpmedel att samverka och hjälpa för jägaren/skytten att leverera ett säkrare och mer precist första skott - oavsett om det är på skjutbanan eller ute på jakt.

Optronikpaketet som jag har testat består av två komponenter som vävs ihop med en smartphone. Kikarsiktet Sig Sauer Sierra 3BDX i 4.5-14x50 utförande samt avståndsmätaren Sig Sauer Kilo 1800BDX med en förstoring på 6x och ett ljusinsläpp på 22 mm. För att kunna nyttja paketet till sin fulla kapacitet krävs en del förberedelser och att man läser på lite.

Som ni säkert redan förstår så kräver kikarsiktet förutom montage och grovriktning även en regelrätt inskjutning. Dessförinnan parkopplar man kikarsiktet och avståndsmätaren till telefonen via BDX-appen.
Du matar in 5 av den valda patronens egenskaper i appen där du enkelt skapar en profil som du sparar för just den kulan. Det man ska ha i åtanke vid denna inskjutning är att BDX-funktionerna kräver några fler skott än vad en normal inskjutning kräver såvida du inte har tillgång till en kronograf som mäter utgångshastigheten på kulan. Detta för att få en korrekt uträkning av kulbanan, du ska inte förlita dig på det som står på asken. Testpiporna ofta är betydligt längre än gemene jägares/skytts bösspipa. Det fina med hela inskjutningsprocessen är att du inte behöver skjuta genom en kronograf, det går att lösa med några extra skott! Detta löser du enkelt genom att ta några skott på 300 meter eller något längre än så. Ett avstånd som gemene jägare normalt sett inte skjuter på, men det finns inget som säger att det är fel att ta några skott på 300 metersvallen på skjutbanan. Vill man kan man komplettera en vindmätare för att få hjälp med vindavdriften på lite längre avstånd, mätvärdena läggs enkelt in i appen och tas då med i den ballistiska kalkyleringen som sker när du mäter in ett mål.


Funktionerna som finns i appen är ganska enkla vilket gör den användarvänlig och det går relativt snabbt att lära sig dess funktioner.
BDX-konceptet imponerar med sin bredd, du kan välja hur högt eller hur lågt du vill lägga ribban. Du kan använda kikarsiktet utan avståndsmätare och ha fasta riktpunkter i kikarsiktet, likväl kan du använda avståndsmätaren utan att ha BDX-siktet med dig. Jag monterade kikarsiktet på min CZ 455 i kal .17 HMR för att ha möjligheten att testa SIG SAUERs BDX-koncept under ripjakten. Inskjutningen gick klanderfritt och inmatningen av vald kula i BDX-appen fungerade utan anmärkning. Dessvärre blåste jakten bort och testerna fick utföras i senare skede på skjutbanan.
Helhetsintrycket jag får av SIG SAUERs nya BDX-paket är mycket gott, tekniken har fungerat klanderfritt likaså optiken. Nackdelar som du ofta ser hos kikarsikten med inbyggda avståndsmätare brukar vara adderad vikt. Något som inte alls blir lika påtaglig med Sierra 3BDX i 4.5-14x50 på bössan med sina 658 g – drygt 2 hekto lättare än konkurrenten från Burris. Med Sierra 3BDX och Kilo 1800BDX har du en paketlösning som hjälper dig att bedöma avstånd och riktpunkt – en essentiell framgångsfaktor för exempelvis säljägaren som måste bedöma avstånd över öppet vatten. Optiken däremot är vad man kan räkna med i ett kikarsikte i den här prisklassen det vill säga, du blir nog besviken om du förväntar dig Swarovski eller Zeiss-optik. Med det sagt är det här ett paket värt sina pengar för dig som jagar toppfågel, säl, vildren, älg på fjället eller varför inte vid pürsch på dov- eller kronvilt.
Vill du veta mer? – Kika in hos oss!

Shoot to Eat
2019-05-09 13:00

En resa till Afrika del 2

Jakten
Sju månader senare, dagarna kring nyår så har tiden kommit för att minnas och skriva ned del 2 av Afrikaresan.

Förberedelserna med inskjutning(kontrollskjutning) av vapnen var gjorda, bekantskapen med terrängen var gjord. Dels vid resan in i området samt även i samband med en bilfärd genom området strax innan solen skulle gå ner.

 

Fördelning av guider och områden var klart. Kläderna framlagda, den lätta ryggsäcken är packad så när som på maten och vattnet packas ner innan avfärd. En spänd förväntan kommer inpå en. Är allt med? Vi frågar varandra lite försiktigt hur dom gör, vad dom tar med sig mm. Kontrollen av utrustning är fullständig koll och noggrannheten har sällan varit så stor. Allt ska vara i ordning.
I grunden är jakten densamma, oavsett var man är i världen är och vilket vilt man har att möta. Absolut variationer, men det handlar egentligen om att du ska se viltet innan det upptäcker dig. Du ska ta dig fram till en position och finna läget för att avge ett säkert skott och sedan ska skottet avlossas. Du ska vara tystare än viltet har förmåga att höra. Du ska röra dig försiktigare och vara dold(kamouflerad) så bra att viltet inte kan sedig eller dina rörelser. Du ska lämna vittringen bakom dig så att djurens skarpaste sinne, luktsinnet, lämnas utanför möjligheten att upptäcka dig.

”I en miljö där predatorer av alla de slag i generationer utgjort och fortfarande utgör ett ständigt hot, så är oron och misstanken om det minsta lilla som avviker ett, för djuren, en livsavgörande egenskap att fly.”

Lite av samma tankar finns hos oss som ska gå där bland buskar, träd och gräs. Ormar, spindlar, hyenor, leoparder mm eller andra argsinta vilt som i trängt läge kan vilja att vi inte ska vara exakt där de är får större utrymme i tankevärlden än det fantastiska som väntar oss. Sådana är vi nog lite till mans även om vi inte alltid visar det.
Utan tvekan utgör nog i vårt fall tanken om ormar det mest olustiga. Under våran sommar som är lika med deras(Sydafrikas) vinter så regnar det inte. Det är kallt på nätterna(Vi upplevde minusgrader några nätter) och solen går rakt upp och rakt ner. Fort går det i förhållande till svenska förhållanden. Under denna period av året så är ormarna jätteslöa. De kan möjligtvis gå upp ur sina hålor under de varmaste timmarna på dagen för att sola och värma upp sig, annars är det nog sömn och vila som gäller.

Nybörjarna
Upp i tidig morgontimme medan det fortfarande är mörkt. Varm fleecejacka(el motsv) utanpå en skjorta, tunnare handskar, keps eller hatt som skydd mot solen, heltäckande byxor och rejäla kortskaftade kängor utgör klädseln. Det tar inte lång tid efter man startat vandringen och solen gått upp, som man får lätta på klädseln och stoppa ned de varma plaggen i ryggsäcken. Uppdelning är gjord och vi skjutsas ut i olika riktningar. I samband med färden ut under den tidiga morgonen, kommer den första uppenbarelsen, som för övrigt, kommer att bli ett bestående intryck.
-Alla djur, soluppgång, konstiga träd, färger. Whooow, Whooow, jag finns här mitt i naturen, mitt bland djuren jag sett på film och läst om i böcker och tidskrifter sedan tidig levnadsålder. Jag är här och nu.....

Vi går en jägare och en guide tillsammans. Trots min och mina kamraters mångåriga erfarenhet av att spana efter vilt i svenska marker så kan man konstatera att vi, under de första dagarna i Sydafrika är nybörjare, riktiga nybörjare i förhållande till våra guider. En svartvit randig Zebra måste ju vara jättelätta att upptäcka. - Nää inte det. Men vi blir bättre och bättre efter hand. Bara det att kunna upptäcka ett vilt innan guiden, ger en riktig kick.

Viltet
Impala, Vårtsvin, Kudu, Nyala, Eland, Gemsbock(Oryx), Blue wildebest, Zebra, Struts, Giraff, Bushpig, Bushbock med flera är vad vi har möjlighet att fälla. På området fanns även Buffel, Noshörning, Sabelantilop och Black Impala vilket utgjorde en stor förgyllning av faunan och miljön när man smög omkring. De var ej jaktbara(dvs ej tillåtna att jaga).
Även om inte skottillfällen avlöste varandra tätt under dagarna så var man i kontakt med djur regelbundet. I snitt under veckan kunde vi räkna med en kvalificerad ansmygning varannan timme och två till tre klara skottillfällen per dag. Som jakt är i allmänhet så händer ingenting, ingenting och lite mer av ingenting innan allt händer. Då kommer (i nämnd ordning) hjärtslagen, pulsen, upprymdheten, euforin, lättnaden, glädjen och sist men inte minst de minnen som man får dela och som aldrig bleknar.. Där finns jaktens puls.

Tid för reflektion och må bra stunder
Maten är rejäl och helt underbar. Råvarorna är i all väsentlighet hämtade direkt från gården och mer ekologiskt än så blir det knappast. Ekologiskt och tanken kring det, är så naturligt att det egentligen aldrig nämns annat än när våra värdar och vår kock visar oss runt första dagen.
Solen går upp vid sextiden på morgonen och ner ungefär 12 timmar senare. Det går fort upp och lika fort ner. Mörkret är totalt. Inget månljus, endast stjärnorna på himlavalvet ger vägledning. Utanför lodgen där vi bor finns den naturliga samlingspunkten efter jaktdagen, eldstaden. Afterhunt. Eld och eld, virket till veden är tungt(flyter knappt) och ger endast små eldlågor ifrån sig och ganska raskt om så önskas blir det en perfekt glödbädd för kött(mat) som ska tillagas.

Där med en lokal dryck i handen, med alla mörkrets ljud som bara finns där delas dagens erfarenheter med varandra. Både gäster och guider deltar. Alla berättar och alla lyssnar. Vad såg man? Fick man något? Hur gick man tillväga? Hur var dagen i allmänhet? Missas något så kommer frågan direkt från oss som lyssnar. Där, just där och då, så har ens erfarenhet stigit tiofalt. Även om det uppstår en del ”svengelska” och direkt felaktiga engelska ord i den engelskspråkiga konversationen så nickar vi förstående.
Allt eftersom tiden går så kommer de historierna fram, Skratten avlöser varandra i tätare följd än ett automatiskt vapen som avlossar sina skott. Intresset om varandras länder, kulturer, historia mm fängslar våra sinnen. Ser man tillbaka är värdet av resan och de bevarade minnena lika stor tack vare dessa stunder vid elden som den egentliga jakten.

Minnen & Troféer
Vad får man med sig hem? Otvivelaktig är minnena som fångats i huvudet, minnena som ingen kan ta ifrån en och som sen tas fram när stunden för reflektion behövs, det som ger det högst bestående värdet.
"Som en känd lokal förmåga sa till polisen vid en husrannsakan där man fann en apparat som kunde användas för tillverkning av destillerade drycker" - Ni kan ta grejjorna, men aldrig kunskapen, samtidigt som pekfingret knappade på huvudet.
Fotografierna som man tar i mängder kan till del återskapa den känsla man hade när man var där. Men hur bra och många bilder man än tar så krävs det, enligt min erfarenhet, en professionell fotograf för att ta de bilder som ögat ser. Råd! Ta bilder, men glöm aldrig av att vara här och nu, då du är där. Ge dig tid att insupa färgerna, djuren, växterna, ljudet mm. Det du ser där och då finns bara där och då.

Troféerna som kommer med hem till Sverige(brukar ta närmare ett år innan troféerna är gjorda, papper och certifikat är klara och frakten till Sverige är genomförd) utgör också ett bidrag till minnesbanken, om ett speciellt moment som man har fått. Otvivelaktig så förs det med all säkerhet samtal/diskussioner inom en familj om hur och vart troféerna ska placeras i bostaden. Skulle vara lite intressant att höra några av dessa samtal. Finns dock inget facit.

Att få en påminnelse av det speciella momentet som uppstår genom, 1) att vara i den miljön 2) upptäcka viltet 3) lyckas med ansmygningen 4) lyckas med sitt skott 5) dela upplevelsen med de som är med på plats, är vad man i dagligt tal kan kalla återbäring av satsat kapital. Vi kan äga och se på vackra tavlor, lampor och stora bildskärmar mm, vilket absolut är viktigt och stimulerande för de som önskar detta. Det ska respekteras, värdesättas och uppskattas, vilket de minnen, bilder och troféer man har med sig hem också förtjänar. Där ser jag ingen skillnad.

Vanligaste alternativen av troféer och konservatorer
- European mounted, pannben och horn uppsatt på trofésköld. När detta väljs kan man med fördel även ta reda på skinnen av viltet. Till skillnad från många av de svenska skinnen så löser dessa inget hår. Skinnen är fantastiskt vackra och det vackraste är enligt mitt tycke skinnet från Impalan. Bord, soffor, kuddöverdrag mm, de görs sig fina vars helst man väljer att placera de.
- Shoulder mount, skinnet är kvar på huvudet och ned till bröstet. Uppstoppat med trofé så man ser viltets utseende från huvudet ned mot bröstkorgen(del av bröstkorg).

Konservatorer finns det gott om i Sydafrika och kvalitén av utförda jobb måste generellt utnämnas som förstklassiga. Har besökt några stora konservatorer vars lokaler är så stora och inrymmer så många färdiga och pågående arbeten att det inte går att få en överblick av allt. När man ser allt förstår man att inkommande pengar för Sydafrika som jakten och allt vad som kommer omkring med den ger, inte är obetydlig. Tyvärr är jakten inget undantag, där pengar finns att hämta finns också oegentligheter. I Sydafrika och övriga delar av Afrika är tjuvjakten på de stora vilten inte helt ovanligt. Fattiga personer som utnyttjas av stora kriminella organisationer då främst från Asien som mot en förhållandevis liten ersättning utför illdåden. Men enorma pengar för de kriminella syndikaten som kan få flera, flera hundratusen kronor för ett noshöringshorn på den asiatiska marknaden. Om jakten och dess betydelse, de ekonomiska villkoren och det politiska läget mm som sammanknippas med jakten och viltet kan man skriva flera sidor om, vilket inte blir denna gång mer än att jag bara kan de se och därmed nämna de stora fördelar det innebär för människorna att pengarna stannar i landet.

 

Bevarande genom brukande
För mig kommer betydelsen och innebörden av orden "bevarande genom brukande" vara en del av mig och en ledstjärna jag vill följa. Så länge det finns besökare som betalar för sig kommer det vilda ha ett värde, direkt eller indirekt för människor i dess näring och omgivning. Ett värde som gör att man vill bevara, behålla och förädla de produkter och tjänster man tillhandahåller.

Varför Afrika
Alla platser och resmål har sin tjusning och egna unikhet. Ska man göra en jaktresa utomlands i sitt liv är jag ganska säker på att de som varit iväg kommer att säga, Afrika. Varför då? Har försökt få en del beskrivet i de här korta raderna men är fullt medveten om att de endast beskriver en liten, liten bråkdel av allt som upplevs. Har genom åren varit på några resor utomlands och skulle inte vilja ha någon ogjort. Träffat och umgåtts med fantastiska människor på dess resor, sett miljöer och natur som bara är YEES. Men bara lugnet(det är lite som den afrikanska kulturen, det som inte hände igår behöver inte hända idag), ljudena eller det ljudet som inte hörs, naturen och färgerna. Det är som du är med i filmen som du sett i någon av de naturprogram som handlar om Afrika. Det som man önskar och pratar om att leva i nuet infinner sig utan hjälp av terapeuter. Du är verkligen här och nu.
Borta bra men hemma bäst. Åk iväg någon gång då och då, upplev, ta del och insup alla intryck, olika kulturer och människor. Införliva det bästa erfarenheterna så kommer hemmet och dess miljö få sitt rätta värde, dvs det bästa som finns.

 

/Seved Wiklund

 

 

 

Seved Wiklund
2019-01-17 00:00

Skriv en kommentar


vXmwc
Kod från Captcha-bild:

Jakten och skyttet var ljuset i tunneln

Hur kommer det sig!                                                                                                                            

Att vara 11 år och få leukemi, ett återfall tre år senare och då en benmärgstransplantation som gav GVHD en autoimmun reaktion. En avstötningsreaktion mellan kropp och benmärg som gått igenom hela kroppen med följd att problem uppstått i leder, begränsad rörlighet, förlorad styrka, hud som fastnar i muskler och nästan obefintlig kondition mm.

Här kommer en berättelse om en grabb som är några år mer än tjugo idag och som kämpat sig igenom sådant som är näst intill helt ofattbart. Med egen vilja, pappas ihärdighet och familjens stöttningar så sitter Lars i år på älgpass och lyckats fälla sin första älg.
Är man uppväxt med en far som jagat mycket mer än vad man kan uttrycka som medel och förmodligen bytt bössor mer än nya skor inköpts genom åren. Då var det fullt naturligt att man skulle med ut redan när första egna stegen kunde tas.

Först och främst var det trädskällarjakten med Finnspets som gällde. För många ansedd som fågeljaktens exklusivaste form. Många av de minnen kring den tidiga jakten och skyttet är sådant som Lars far berättat och visat bilder under sjukdomsperioden. Missade mycket av skolarbetet under sjukdomsperioden men den norrbottniska geografin om platser, älvar, berg och myrar samt biologi om djur och natur ingick i våra dagliga samtal. De kunskaperna sitter kvar, berättar Lars.


Gamla minnen hos en ung grabb skapade bilder för framtiden

När Lars får frågan vad han kommer ihåg bäst och mest med jakten innan sjukdomen är de långa sträckor som han och hans far fick gå innan man kom fram till jaktområden i skogslandet som oftast var i anslutning till de norrbottniska fjällen. Kanske har avstånden blivit mycket längre idag än de var när man gick där i hasorna på far, säger Lars och småskrattar.

Jakttillfället och tjädern som Lars berättar som den första riktiga kontakten var i Årrenjarka när det var ett ståndskall en bit bort i en ravin som de på alla fyra sakta, sakta smyger fram emot då en tjäder släpper precis ovan för deras huvuden med resultatet att ett rop av förskräckelse kommer ut från mig och kort därefter upphör ståndskallet. Men Lars……. säger Lars Far och ler lite ansträngt.
Ett roligt minne kopplat till sjukdomen var när min far smugglade in en bössa som jag skulle ha när jag blev frisk och senare sin nya Kipplauf till mig på sjukhuset. Vilket varit vår lilla hemlighet under dessa år och även om det inte var så man skulle göra så gjordes allt detta enbart för att göra mig glad och att jag skulle ha något att se fram emot, berättar Lars vidare. Hunden var med flera gånger in på sjukhuset och det går inte förstå hur fantastiskt det kan var att få prata, klia hunden och få gensvar tillbaka.

Jägarexamen

Jägarexamen blev det Lars fyllt arton, då tiden innan det gått till att ta igen en del av de många missade lektioner som sjukdomen gett.
Vi fortsatte byta bössor men nu blev det sådana som jag skulle kunna använda utifrån de förutsättningar jag hade. Bygga om, montera benstöd, testa kikarsikten, vikter, kolvlängder mm, så att bössorna skulle passa mig och de skytte jag kunde göra. Handladdning blev ett kärt göromål för att få det lilla extra kring jakten och skyttet.

Lars återkommer flera gånger till glädjen i att kunna deltaga i jakten som han älskar och att skjuta även om han har begränsningar. Man kan förstå att det inneburit en del frågeställningar som Lars ställts inför och som han själv genom sin envishet kunnat ge svar på.
Att lyssna på Lars historia är att få sig en jättedos av inspiration, hopp och genomförandets kraft. - Det är aldrig roligt att ge upp någonting för en sjukdom i tron att man inte kan. Risken att tappa bort sig själv är överhängande. Jag får kraft genom att visa att jag kan fortsätta hålla på och mitt självförtroende har stärkts jättemycket i och med det. Intressena är en del av det man är som person.

Fortsätt och håll igång med det du kan

Lars råd till den som drabbas av någon form av begräsning pga. sjukdom, skada eller motsvarande går inte ta miste på: Ge aldrig upp, fortsätt och håll igång med det du kan. Det är svårare att fortsätta och komma igång efter att brutit. Hagelskytte höll jag på mycket i samband med jägarexamen och nu nästan slutat med det. Kulskyttet fortsatte jag med. Jag ser att det är svårt att komma igång igen med hagelsskyttet.
Lars gav aldrig upp trädskällarjakten och från ifjol har familjen en ny unghund(Finnspets) som ska jagas in. Då Lars numera har svårt för att krypa och åla, säger Lars att han måste vara klokare och tänka efter mer avseende vägen fram till ståndskallet på ett annat sätt än exempelvis hans far. Måste ta det lugnare och smyga i öppningar där man inte behöver krypa och klart är att en bra hund gör inte saken sämre, säger Lars och skrattar.

Utrustning och anpassning

När Lars får frågan om vilken utrustning han tycker är viktigast för honom utifrån dessa förutsättningar tvekar han inte när han svarar, benstödet avsett för sittande skytte och bra optik. Måste nog tillägga att han lägger mer pengar på kringutrustning än vapnet för att det ska fungera för honom.
För något år tillbaka blev det att passa på rådjur och i år skulle han bli med i ett älgjaktslag för första gången. När man ser vilket engagemang hans jaktlag hade i Lars möjlighet att deltaga fullt ut blir man nästan tårögd. De byggde torn med och till Lars anpassade för honom för den kommande älgjakt som Lars för första gången skulle vara med på.

Lars har alltid skjutit mycket. Men i år har han övnings skjutit mer än någonsin. Många är de besök han haft i skjutbiografen i Piteå. Framför allt under vintern/våren.
– Skjutbiografen är helt underbart att kunna träna i. Man behöver ej anpassa sig efter väder och årstid. Jättebra jaktträning i lugn miljö med följd att jag kunnat orka skjuta/hålla vapnet för hand under en längre period. Det har gett mig självförtroende att kunna vara med älgjakten på samma villkor som övriga vad avser skyttet, säger Lars.

Jag och min far

När sista frågan kommer där han får beskriva sin relation till sin far och jakten så säger Lars. - Vet inget annat än att han och jakten funnits där hela tiden. Det som var vårt intresse tidigt och innan sjukdomen blev något vi fortsatte prata om i en positiv anda och något att se fram emot. Han har stöttat mig med jakten och skyttet. Det har stärkt vår relation.

Vad säger Lars far(Stefan) om Lars, sjukdomen och jakten, - Det var ett oerhört svårt slag när han fick sjukdomen och att Lars inte orkade hänga med. Först handlade allt om att bli frisk för att övergå till att skapa en tro på framtiden. Det var en självklarhet att vi skulle fortsätta, satsa vidare. Vi skulle hitta lösningar och fortsätta odla banden mellan oss och vårt gemensamma intresse.


”Intressena är en del av det man är som person och tappa inte bort dig själv i tron att du inte kan”

Seved Wiklund
2018-11-15 00:00

Jakthundar vi minns

Denna text skrevs för fem år sedan och idag finns Turbo bara kvar i minnen och på gamla kort. Tror att vi alla har haft den där hunden som alltid kommer betyda lite mer än dom andra.

Den 4:e april 2004 föddes en liten speciell hund i Nossebro, som fick namnet Ellensborgs Qulman. Han bodde tillsammans med sina syskon och sin mamma i ett tryggt hem i 8 veckor, men sedan hände något. Jag dök upp i hans liv och aldrig mer skulle någonting bli som det en gång varit, varken för honom eller för mig.
Turbo, som han blev kallad, flyttade med mig till Munkedal och lärde sig fort att köttbullar och pannkakor är guds gåva till en liten tax - tack vare husses mor och farmor. Men detta var innan han upptäckte rådjuren, rävarna och allt annat som går att jaga. Jag hade bestämt mig för att ingen hund skulle få sova i sängen, men när klockan var tre på natten och den lilla, mörka, söta valpen satt i sin korg och tjöt, tog jag upp honom och han har sedan dess sovit i min säng varje natt.

När Turbo var sex månader gammal så fick han se sitt första rådjur. Utan tvekan hoppade han ut ur bilen och sedan var drevet i full gång. Ändå sedan den dagen har det varit hans absoluta favoritsysselsättning. Turbo har en otrolig personlighet och är fruktansvärt snäll. Dock delar han inte gärna på ben, godis eller mat med andra, men i övrigt kommer han alltid överens med både fyr- och tvåbenta. Den enda han kan bli osams med är husse - och då ryker gardiner och porslin till dess att husse vinner, eller taxen springer under soffan eller sängen och ligger och surar. Turbo är däremot aldrig långsint utan kommer snart och sätter sig bredvid en i soffan.
Jag har haft en otrolig tur som har fått en hund som honom, och alla som har varit med och jagat tillsammans med Turbo har fått en otrolig jakt i skogen. Ofta vill de att han kommer och jagar ännu mer hos dem. Turbo är spårchampion och har vunnit jättefina tävlingspriser som han gärna visar upp. Fast om ni någon gång kommer till oss, så är det första som han visar upp rådjurshornen som hänger på väggen - då står han stolt under och skäller.
Vi har hittat på otroligt mycket tillsammans, han och jag! Exempelvis älskar Turbo att fiska. På sommaren när det inte är lovligt att jaga något, så kan han sitta i timmar och kolla på flötet. När det försvinner ner under ytan så går larmet för fullt, i form av skall som ekar över sjön, så att husse skall vakna i båten. Han älskar också att bada och dyker efter stenar på botten, som han sedan sorterar upp i olika högar på stranden. Han har även varit med husse på jobbet, och har vid flera tillfällen stått i kassan på krogen när husse jobbat som vakt. Han är nog en av väldigt få taxar som har dansat på baren efter stängning! Han har nu också sin egen plats på husses arm i form av en tatuering, och kommer aldrig att bli glömd.

När jag fick för mig att flytta 115 mil norrut, till snö och kyla, så följde han med utan bråk. Även här uppe har han visat framtassarna genom att bevisa vilken duktig rådjurshund han är, och han blir ofta inbjuden på flera olika ställen för att jaga. Han har nu också börjat prova på livet under jord, som grythund, och fungerar precis lika bra där som ovan.

Husse har skaffat både jämthundar och stövare som passar mer för jakten här uppe, men Turbo är ändå alltid med. När vi var på björnprov med en av jämtarna, vilken hund var det då som helst av allt ville in till björnarna och vissa vem som bestämmer? Jo Turbo, som stod och grävde vid gallret och letade en väg in!

Turbo börjar bli till åren och fyller åtta år nästa år. Men det finns ingen hund som kommer att betyda mer för mig och min familj än vad han gör. Förmodligen kommer jag aldrig mer att få en hund som kan ge mig sådana otroliga jaktupplevelser, och jag är så otroligt tacksam för den tiden som vi har fått och kommer få tillsammans i framtiden. Han har verkligen lärt mig vad jakt handlar om!

Kommer kallad fast ej strax, ty född till slav är ingen tax,
Christopher Wackfelt

Christopher Wackfelt
2018-11-14 00:00

Äntligen Älgjakt

Christoffer Stenberg var en av två lyckliga vinnare till Jaguarmagasinets älgjakt i Norrland. Här berättar han för Jaguarmagasinet om sin första jakt.

Nu har jag verkligen fått blodad tand, konstaterar Christoffer, det var så jäkla häftigt! Christoffer tog sin jägarexamen så sent som i våras och
köpte sin Sauer 100 i somras. Vid inköpet fick han en tävlingsblankett som han fyllde i. Några väl investerade minuter, för Christoffer var en av två lyckliga
vinnare som vann en älgjakt i Norrland.
– Jag flög upp och blev hämtad på flygplatsen. Sen åkte vi till Kronogård strax söder om Jokkmokk där vi skulle bo.

Upptag efter två timmar
Nästa morgon var det direkt ut i skogen tillsammans med två hundförare. Christoffer och den andre vinnaren, David Eriksson från Skellefteå fick
varsin hundförare. – Det var väldigt fin terräng, mycket upp och ner.

De släppte hunden och efter ungefär två timmar blev det upptag.
– Vi började smyga, det var jäkligt spännande, jag hade aldrig varit med om något liknande.
Plötsligt pekar hundföraren Anders. Åttio meter bort står en stor oxe som Christoffer inte lagt märke till än.
– Då ökade pulsen och det gällde att verkligen smyga tyst!

Lade sig pladask
Hunden gjorde ett bra jobb och höll älgen sysselsatt medan jägarna närmade sig. Vinden låg rätt, Christoffer och Anders närmade sig sakta, sakta.
– Till slut var vi bara tjugofem meter ifrån, hunden rörde sig och älgen gjorde ett utfall åt höger, efter hunden. Det blev en perfekt lucka.
Christoffer tryckte av.
– Det tog i lung orna och älgen lade sig pladask. Jag har aldrig varit så stabil när jag skjutit som då, men efteråt,
då sprutade adrenalinet! Jag blev helt euforisk, det var en häftig känsla!

Efter skottet gjorde de upp eld, käkade blodpalt och fläsk inför jobbet med att
ta ur älgen.
– Men vi hämtade den först dagen efter, vi var långt inne i skogen, högt uppe på ett berg. Vi fick ta fyrhjuling
för att hämta den och det var så brant att vi fick vinscha fyrhjulingarna med vajer. Det var häftigt. När vi väl hämtat
älgen flådde vi den, gjorde i ordning och kokade skallen. Den ska komma nästa vecka! Med en sådan start på jaktlivet
undrar man vad som kommer härnäst?
– Tja, det blir nog drevjakt på rådjur som nästa grej. Men det här var ingen dålig premiär!

Jagat sedan barnsben
Det är roligt att Christoffer fick skjuta sin första älg säger en glad David Eriksson hemmahörande i Skellefteå.
Jagat har jag gjort sedan barnsben. Min far har jagat mycket och på den vägen är det säger han och skrattar. Jag får väl säga att jag jagar
ganska mycket. Allt från räv till toppfågel och allt däremellan. Därför är det extra roligt att just Christoffer fick möjligheten att komma till skott.
För mig handlar jakten om så mycket mer än skottet. Upplevelsen att vara ute i naturen, komma till nya platser och uppleva variationen på natur. Maten är
en annan del som många kanske inte tänker på. Men visst är det så att maten alltid smakar bättre ute!?

Drömjakten
Min drömjakt har alltid varit löshundsjakt på älg över ett stort område, och stort område blev det. Vi avverkade över 27 km första dagen med mycket
regn. Andra dagen gick vi ut något senare för att vänta ut nattens storm på över 30 m/s i byarna. Att klä sig rätt var helt avgörande för upplevelsen. I vårt fall bra kängor och kläder som höll ute regn, kyla och snö. Men visst är det kul när det biter i kinderna. Det är ju en del av upplevelsen säger en mycket nöjd
David Eriksson som redan börjar planera för nästa jakt.

TEXT: Tina Hjorth Svensson

Tina Hjorth Svensson
2018-10-08 00:00

Vi rekommenderar

Crispi
3195,00 SEK
från 133,13 SEK / mnd.

Älgjakt i norra Sverige

Jaguarmagasinets älgjaktstävling i samarbete med Sauer, Zeiss, Swedteam, Ultracom, Barnes och Jaguargruppen. Den 26 och 27 september fick vinnarna ­Christoffer Stenberg och David Eriksson följa med erfarna älgjägare ut på en riktig ­älgjakt i norra Sverige. Hur det gick kan du läsa om här;  jaguarmagasinet.se

Christopher Wackfelt
2018-10-06 10:00

Senapsströmning

Ströming är väl en härlig sommarklassiker?
Simon Limjamaas senapsstekta strömming med dillkokt färskpotatis, västerbottenost och pepparrotscreme går utmärkt att tillaga på muurikka. Färdigställ strömmingen och stek i smör och värm färdigkokt potatis i folieknyten.

Ingredienser:
900 g färsk strömming
1 Kg färskpotatis
1 dl svensk senap
1 dl dijonsenap
3 äggulor
3 dl grädde
4 dl grovt rågmjöl
4 dl ströbröd
2 dl philadelphia
1 dl Crème fraiche
1 dl riven västerbottenost
2 Citroner
2 Knippen dill (färsk)
pepparrot på tub
smör
salt och peppar

Gör så här:
1. Skölj av fiskarna i durkslag och klipp bort fenorna med sax alldeles intill ryggraden på strömmingen.
2. Blanda senapen äggulorna samt grädden i en bunke.
3. Blanda rågmjölet, ströbrödet samt salt och peppar i en låg form. Smaka av ströbrödblandningen så att det smakar både salt och peppar. Det är svårare att få kryddorna att fastna på fisken när man steker den så man vill krydda redan i paneringen.
4. Lägg ihop två filéer med köttsidan mot varandra och vänd sedan dessa i ströbrödsblandningen. Lägg dem på ett bakplåtspapper till de ska stekas.
5. Skrubba potatisen och låt koka i välsaltat vatten ca 20min gärna med dillstjälkar.
6. Blanda philadelphia, crème fraisch, västerbottenost samt saften från 1/2 citron. Smaka sedan upp detta med pepparrot till valfri styrk. Lägg upp i en skål och garnera med en dillkvist
7. Stek strömmingen på medeltemperatur i smör tills den fått fin färg på båda sidorna.
8. Häll bort vattnet från potatisen och tillsätt en ordentlig klick smör samt hackad dill. Rör om försiktigt
9. Servera gärna detta med citronklyftor och stekt/grillad salladslök. Garnera med dillkvistar

 

 

Simon Linjamaa
2018-07-11 14:00

En resa till Afrika

Att ha förberedd sig väl innan resan utgör en stor del av värdet som kommer att upplevas under och efter resan. Värdet av resan och jakten den sätter du själv, ingen annan.
Att ödmjukt söka efter information, kunskap och färdigheter som exempelvis, vilka kläder man ska bära, ammunition att använda, jakten och skyttets tillvägagångssätt, avstånd mm man skjuter på är en del av förberedelserna.

Kläderna ska camouflera dig utifrån de färger som vegetationen har(jaktsäsong oftast början av Maj till slutet av Augusti). Färgerna från början av säsongen är relativt gröna och i slutet ljusbrunt pga. den utbrändhet som solen och bristen av regn skapat. Djuren är mer än lovligt vaksamma då de kringstrykande predatorerna utgör ett ständigt hot. Förutom lukten(vinden) som jag upplever är lika med de svenska vilten är hörseln och synen betydligt, betydligt bättre. Kylan på morgonen kan vara ned till +/- 0 och på dagen så varmt att det blir jobbigt. Det utgör förutsättningar för vilka krav du ska på kläderna du har med och på dig under dagarna med jakt. Gärna heltäckande kläder då taggiga buskar är en regel och fästingar inte ovanliga.

Skorna, du kommer att gå med. Av tidigare erfarenhet så skulle det gås i snitt 20-25 km/dag. Vilket absolut kom att stämma denna gång med. Förutom gåvänliga kängor med absolut ingen risk för skoskav så vill man(jag) att de ska vara kraftiga och med en skaft höjd över anklarna då den mentala vetskapen att risken för att kliva på sådant som är långt, kryper och är giftigt existerar. Att se dessa varelser är dock mycket, mycket ovanlig under perioden som är Afrikas så kallade vinter. De är väldigt, väldigt oaktiva.

Skjutstöd. Att kunna ligga ned och ta stöd händer inte. Vegetationens höjd utgör ett avgörande hinder. Du måste upp helt enkelt. Ett skjutstöd som ger dig möjlighet att skjuta stående är absolut att rekommendera. Har du och kan ta med dig en Bipod(två stödben) alt en tripod(tre stödben) så är det perfekt. Oftast har djuren trots ditt smygande på känn att du finns där och de kan stanna kvar någon sekund efter ni upptäckt varandra av nyfikenhet och då har du din chans. Ett.. Två.. Tre.. sedan är de borta. Se djuret, identifiera djuret, upp med stödet, på med bössan, sikta, trycka av. Ett.. Två.. Tre.. där har du den regelmässiga tiden du behöver öva att utföra den proceduren på.

Avstånd. Med de kalibrar som normalt används och som skjutits in på 150 meter, innebär det att alla avstånd på de vilt man normalt jagar, så kan man hålla mitt i det önskade träffområdet oavsett om det är 80 eller 200 meter. Men rådet är att aldrig skjuta på ett avstånd som du ej prövat innan med ditt vapen och din ammunition. För självkänslan att ha prövat och sett resultatet kontra att bara sett en teoretisk kulbana är för mig en nivå som man måste ha med sig.

Gå, träna lite kondition och skjut med skjutkäpp på olika avstånd. Det är de viktigaste delarna vad avser färdigheter du behöver besitta. Resten är i mångt mycket utrustning som man bör ha med sig och tillgång till. Men utan de grundläggande personliga färdigheterna blir inte upplevelsen vad man önskat sig alla gånger. För många är detta en resa med stora förväntningar, möten med nya underbara människor, spännande miljöer och vilt som bara setts på TV där du helt plötsligt får vara med i filmen

Den känslan och det värdet som erhålls genom att lyckas med det du företar dig, ger du dig själv genom att förbereda dig. ”To trust in good luck is for gamblers, we dont gamble” är ett uttryck som vi gärna använder och understryker vikten av.

Kommer fortsättning på resan till Afrika i kommande blogginlägg. 

 

Seved Wiklund
2018-06-26 20:00

Skriv en kommentar


Cbrn
Kod från Captcha-bild:

Grillsäsongen är äntligen här

Simon Linjamaa JAGUARKOCKEN
Grillsäsongen är äntligen här (i alla fall för dem av oss som inte grillar året om), och vad passar väl bättre än en riktig viltburgare? Simon Linjamaa bjuder på en härlig viltburgare med hårdrökt bacon och västerbottenost som serveras med rostad sötpotatis.
Fram med grillen!

Viltburgare
1,1 kg viltfärs (gärna mald högrev)
1 dl BBQ sås
1 tsk salt
½ tsk mald svartpeppar
1 bit hårdrökt sidfläsk (bacon)
6 st grova skivor västerbottenost
1 st skivad gul lök
2 st skivade tomater
3 st hela saltgurkor
Gör så här:
TIPS! Grilla hamburgaren väl
kyld eller lätt fryst för bästa resultat,
då håller den ihop bättre och blir
saftigare!
Blanda viltfärsen med BBQ såsen,
salt och peppar. Dela upp i 6 lika
stora bitar (ca 180g) och forma till
hamburgare med blöt hand. Skiva
sidfläsket och västerbottenosten.
Grilla eller stek hamburgaren,
samtidigt som baconen grillas.
Lägg ihop baconen med burgaren
och överst västerbottenosten, låt
osten smälta i värmen av grillen.
Bygg ihop Jaguarkockens burgare
med hembakta brödet, hamburgerdressingen,
lök, tomat, skivad saltgurka

Hamburgerbröd
5,5 dl vetemjöl
25 g jäst
25 g smör
2,5 dl standardmjölk
1 msk honung
1 msk rapsolja
0,5 tsk salt
1 st ägg
Gör så här:
Sätt ugnen på ca 200 grader.
Smält smöret i en kastrull och
tillsätt mjölken och värm det till
ca 37 grader. Smula jästen i en
bunke och tillsätt den varma
mjölken, rör detta tills jästen löst
upp sig. Tillsätt mjöl, salt, honung
och rapsoljan i bunken och arbeta
i en assistent ca 10 min, låt detta
jäsa under bakduk i ca 30 min till
ungefär dubbel storlek. Dela ner
degen till ca 90g stora degbitar
och forma dessa till runda bullar,
lägg dessa på en plåt med
bakplåtspapper och låt jäsa yttligare
ca 30 min. Vispa upp ägget
med en gaffel i en skål, pensla
brödet och grädda i ugnen ca
6-8 min tills dom fått fin färg. Låt
svalna något under bakduk innan
servering.

Rostad sötpotatis
med chili och salladslök
1,5 kg sötpotatis
1 knippe salladslök
Chiliflakes
Salt och peppar
Matolja
Gör så här:
Sätt igång ugnen på 225 grader.
Tvätta och dela ner sötpotatisen
i klyftor, blanda med matolja och
sprid ut potatisen på en plåt. Salta
och peppra ordentligt samt krydda
med chili flakes över potatisen.
Rosta potatisen i ca 30 min tills de
är klara och fått fin färg. Strimla
salladslöken och vänd runt med
potatisen strax innan servering.
Portioner: 6 personer

Coleslaw
10 dl finstrimlad vitkål
1 dl finriven morot
1 dl majonnäs
1 msk vitvins vinäger
3 krm hel kummin
1 tsk salt
1 tsk socker
1 krm malen svartpeppar
Gör så här:
Finstrimla vitkålen och lägg i en
bunke, tillsätt salt, socker, peppar
och vitvinsvinäger. Blanda runt
och krama vitkålen så att den
mjuknar. Tillsätt finriven morot,
kummin och majonnäs. Blanda
runt och låt gärna stå kallt en
stund innan servering.

Hamburgerdressing

2 dl majonnäs
3 msk bostongurka
3 msk chilisås
Salt och peppar
Ev. lite tabasco
eller sambal olek
Gör så här:
Blanda majonnäsen
med bostongurkan samt
chilisåsen i en bunke, smaka
upp med salt och peppar.
Vill man ha lite styrka i
dressingen så tillsätt lite
sambal olek alternativt
tabasco.

Simon Linjamaa
2018-05-29 00:00

Nya Jägarskolan

Det fanns ju ingen som utbildade, säger Johan Wiklund på Fritid & Vildmark i Piteå på frågan varför han, brodern och kollegan Krister började utbilda blivande jägare. De håller omkring tio kurser varje år och räknar man med tio personer i varje kurs i tjugo år, ja, då blir det ganska många som fått sin grundläggande utbildning via Fritid & Vildmark.
– Vi utbildar också i grundläggande vapenkännedom och säkerhet åt några av våra studieförbund från Norrbotten och Västerbotten, totalt omkring femton kvällar à tio personer per kväll, tillägger Johan. Nu har de tagit fram det digitala hjälpmedlet Nya Jägarskolan, en app som man enkelt laddar ner (man får vara beredd att satsa 75 kronor, men det kan det ju vara värt).

– Vi tyckte att det saknades en modern studiehjälp. Många använder nätet idag, det finns mycket information att hämta via Google. I appen Nya Jägarskolan kan blivande jägare mängdträna på frågor om jakt, vapen, vilt och viltvård.


När man har en stund över
Och tanken med appen är inte att man ska slippa läsa böckerna, appen är ett komplement. – Man ska kunna nyttja appen när man har en stund över, när man väntar på bussen, på lunchrasten. Om man pluggar tio minuter flera gånger i veckan är det bra hjälpmedel. Men man ska inte tro att man bara kan använda appen och sen skriva provet. Det digitala upplägget följer Svenska jägareförbundets och Jägarnas riksförbunds bokmaterial.

Först behandlar den jaktens historia, ekologi och jägaren och samhället. I nästa del kommer frågor om artkännedom för klövvilt, respektive hardjur, gnagare och rovdjur innan det är fåglarnas tur. Nästa avdelning handlar om vapen, kula, hagel och kombi liksom vad lagen säger. Därpå följer frågor om jaktmetoder, jägaren och eftersöket och efter hantering av bytet efter skottet samt viltvård och förvaltning är det dags för slutprov. Och repetera kan man göra hur många gånger som helst.

Säkerhet, säkerhet...
– Vi koncentrerar oss alltid på teorin först, slår Johan fast, sen tar vi vapenhanteringen. Den har Krister Berggren hand om och här handlar det om säkerhet, säkerhet och säkerhet. Och så lite säkerhet igen för säkerhets skull. – Man ska inte ha för bråttom och ställa för höga krav på sig själv att skjuta bra, det viktigaste är att ha kunskap om sin egen skjutförmåga och att man hanterar vapnet på ett säkert sätt. Det är som med körkort, säger Johan och förklarar att han själv inte kör så bra i stora städer eftersom han inte tränat sig bra på det. Att köra på snö och isiga underlag, däremot, det kan han.
– Men för att ta körkort måste man klara det. Likadant med skyttet. Det är inte viktigt att jag skjuter en sexa eller en tia. För att klara provet måste jag skjuta en sexa, sen måste jag träna mer och låta bli att skjuta i vissa lägen. Det har med det egna omdömet att göra. Jakt kan inte försvaras i ord, jakt kan
bara försvaras i handling. Kortfattat kan vi säga, att man alltid ska hantera sitt vapen som om det vore
laddat.
– Det ska sitta i ryggmärgen och det får inte ske några misstag. En bil som står på en parkering orsakar sällan dödsolyckor. Men om en människa sätter sig i bilen och kör kan den bli farlig både för personen själv och omgivningen. Det är likadant med ett laddat vapen på köksbordet. Är huset tomt, kommer bössan aldrig smälla, men så fort det kommer in någon i rummet blir vapnet farligt. Därför ska man visa omdöme och respekt.

Nu börjar det roliga
Så har man gått sin kurs. Antingen en längre som går över flera veckor eller en kortare, över en helg (då har man fått sina böcker och tillgång till appen i förväg så att man är påläst).
– De som går våra intensivkurser är ofta väl förberedda och får ofta väldigt bra resultat på provet när det väl skriver det. Två av tio tror att de ska bli matade med svaren och de är generellt långt från att klara provet. Vår utbildning ska ge svar på varför. Det finns inga genvägar. Oavsett om man får skriva en eller flera gånger, så småningom har man sin examen.
Är jag jägare nu?
– Nej, du är ingen fullfjädrad jägare. Du har fått en möjlighet att fortsätta lära dig själv, det låter som en klyscha, men så är det. Du har fått en möjllighet att träna med vapnet och lära dig ta tillvara på viltet. Men det är nu det roliga börjar!

Jaktens triangel
Johan berättar om jaktens triangel. När man är ny är allt nytt och spännande. I fas två har man lärt sig en hel del. Nu vill man bara skjuta så mycket som möjligt! I tredje fasen börjar man tänka på kvalitet snarare än kvantitet (man väljer ett glas årgångsvin istället för en halva Renat på fredagskvällen).
– Det är nu man vill skjuta den stora råbocken eller fälla en ripa med en stående fågelhund som man jobbat med hela året. Det känns ganska lyxigt att få bjuda på nyårsmiddag som man arbetat hela året med att få fram. Och så när man berättar om det hela över middagen får man uppleva hela
momentet en gång till. Själv har Johan etiketter på allt han plockar fram ur frysen. Där står inte bara vad det är för djur och styckdel. Där kan också stå ”Långfjällmyran, 20 augusti 2018”.
– Det ger en dimension till. För mig handlar jakten om att ta tillvara på det vilt man nedlägger. När jag var liten tror jag vi åt oxfilé max två gånger om året, det var när någon fyllde femtio eller sextio. Idag är oxfilén så devalverad att man får den på pizzan. Viltkött är en fantastisk resurs, i våra jaktlag har
köttet så bra kvalitet att vi kan grilla bogstekarna och inte bara ha dem som kokkött, såpass mört är det. Det är sånt vi försöker lära ut. Så efter jägarexamenskursen kan man gå korvkursen eller annan kurs i förädling av det vilda köttet

 

 Tryck här för att se kommande jägarexamenkurser

Tina Hjort Svensson
2018-05-21 20:00

Vi rekommenderar

Noshörningar & Lax

Noshörning & Lax

Bevarande genom jakt & fiske ger samma förutsättningar för Noshörningen i Sydafrika som för Vildlaxen i Byskeälven!

För likheterna med en Noshörning i Sydafrika och en Vildlax i Byskeälven är slående lika.
1. De är båda idag begränsade i sitt antal och de behöver bli fler
2. De behöver båda skydd från faror och främst från människan
3. De behöver båda fler och större områden att leva och reproducera sig i

Men vem skall betala och se till att det blir så?
Skulle Byskeälven vara den laxälv som den är idag utan alla fiskare? Om ingen fiskade efter laxen skulle vi då vara rädd om den!?
Att Byskeälven har blivit en så pass bra laxälv som den är idag beror till stor del att någon person/några personer en gång i tiden såg värdet i laxen i älven och inte bara som gravad på julbordet!

Vilka värden
- Värdet som egenfångad lax på grillen eller till julbordet.
- Värdet som rekreation en härlig sommardag!
- Värdet som adrenalin kick när den rusar!
- Värdet som egenbost när den som bild pryder julkortet! 
Ja listan kan göras lång, men utan de pengar som fiskaren är villig att betala för detta så skulle den inte komma simmandes upp till vår vackra älv!

Pengarna gör att älven återställs från tider då den var viktigare som transportled för virket än som laxälv
Att laxfällor löses in, ja även denna lista kan göras lång.
Det är inte en grupp, en myndighet eller en organisation som ser till att vildlaxen kommer upp till våra älvar.
Utan det är alla som på ett eller annat sätt kan ta del av denna resurs, fiskare, markägare, fiskerättsägare, fiskeguider och stuguthyrare.

Så skulle det även fungera för Noshörningen!
Låt oss stå upp för bevarande genom jakt och fiske på alla plan lokalt, nationellt och internationellt!

 

 

 

Johan Viklund
2018-05-07 17:00

Ditt första Hagelgevär.

Idag är det sällsynt att nyblivna jägare väljer en sida-vid-sida som sitt första hagelgevär. Även om de idag inte är vanliga vare sig i handeln eller bland jägarna runt om i Sverige så väljer en del en sida-vid-sida eftersom det är en familjetradition eller att vissa jaktformer som man har intresse av har den typen av hagelvapen som ett kulturellt arv. Man väljer helt enkelt den sorten av hagelvapen för att man gärna vill vara med i den gruppen av jägare som har traditionen av den klassiska hageljakten som sin jaktform. Nytt hamnar den klassiska sida/sidan rent prismässigt oftast i den mittre till den övre prisklassen från 8000:- och uppåt. För som sagt, det finns inte så många nya att hitta på marknaden. Äldre och begagnad finns lite fler att välja på men oftat med begräsning av möjligheten att skjuta stålhagel.

De flesta nyblivna jägarna väljer istället en bock. Det är idag den solklart vanligaste modellen av hagelvapen som du ser på skjutbanan och under jakt. Hagelbockar började på allvar att breda ut sig i slutet av 60-talet och sedan dess har framför allt de italienska bockmodellerna dominerat marknaden. Idag har de dock fått en tydligare konkurrens av de tillverkare från Turkiet. De Italienska så kallade standard hagelbockarna tillhör ett mellanprisläge med priser från 9-10000:-. De lite mer påkostade fabrikaten av hagelbockar(Antonio Zoli, Beretta, Ceasar Guerini mm) från italien hamnar i den övre prisklassen med priser runt 20000:-. De turkiska hagelbockarna på den lägre nivån från 5000:- och uppåt beroende på utförande. Dessa hagelgevär har idag en riktigt många fall en hög kvalitet.


Man kan också köpa ett pumphagelgevär. Men generellt är ett litet antal förstagångsköpare som väljer den sorten. Det är ett enkelpipigt hagelgevär
som man laddar och spänner hanen på genom att dra tillbaka framstocken. Det är en gammal uppfinning och den här sortens hagelgevär är ett mycket starkt och funktionsäkert vapen. Många gillar det här geväret vid jakt  av änder och gäss vid stränder och till havs. Det finns många billiga modeller av pumpgevär som tillverkatsi Turkiet eller i USA. En typsikt klassik hagelpump är Remington 870 som funnits i många år och fortfarande anses av många som det absolut driftsäkraste och robusta hagelpumpen på markanden. Här börjar priserna på den lägre nivån från ca 4000:-. 

Det halvautomatiska hagelvapnet har blivit mycket populärt på senare år.
Det är ett enkeltpipigt gevär där det antingen är rekylen eller gastrycket som sätter slutstycket i rörelse och matar fram en ny patron till patronläget.Det är snabbt, effektivt och generellt mindre rekyl i sig än en hagelbock eller hagelgevär sida/sida och får laddas med maxiamlt tre patroner(två i magasinet och ett i loppet) De flesta halvautomater säljs oftast till jägare som gillar jakt på kråka, duva, vildsvin eller till havs. Vanligtvis är halvautomaten andrahandsvalet i vapenskåpet. I såväl Turkiet som i Italien och USA tillverkas de halvautomatiska hagelgevär till priser som börjar runt 5000:- för de turkiettillverkade och från 10000:- och uppåt för de Italien och i viss mån även de USA tillverkade.

Bock vinner valet
Om vi bortser från tradition, påverkan från omgivningen samt det välkända ”jag vill ha ett som alla andra har”, finns det många goda anledningar
att det blivit just bockmodellen som är det dominerande hagelgeväret hos de svenska jägarna. Därutöver råder en bred enighet om att det är enklare för nybörjare att börja skjuta med ett bockhagelgevär. Att blicka fram längs en pipa med en smal spång gör bokstavligt talat både framförhållning och reaktionstid mer överskådliga. Bockhagelgevär tillverkas nästan alltid med en enkel avtryckare så att man inte behöver flyttar fingret när man ska avfyra skott nummer två. Det gör också hagelvapnet mer lättskjutet. Till bockmodellernas fördel talar också att rekylen är mindre märkbar än vad den är för en
sida-vid-sida. Det omedelbara bakåttrycket vid avfyrning blir mer centrerat med en bockmodell och geväret väger oftast runt 500 gram mer än en
sida-vid-sida, vilket är avgörande för hur rekylen känns. Det krävs mer träning för att få kontroll på framförhållningen och att skjuta vid rätt ögonblick med en sida-vid-sida. Å andra sidan är nästan alla sida-vid-sida gevär mycket enklare att bära än de lite tyngre bockmodellerna samt att de kan upplevas lite  enklare att ladda om efter två skott då geväret inte behöver brytas lika mycket som en bock. 

De två övriga typerna av hagelgevär har samma fördelar som bockgeväret. Man blickar ut över en enkel pipa och geväret har en enkel avtryckare. I gengäld är de något svårare att ladda om. Man kan behöva träna en del på att sätta i tre nya patroner i ett pumphagel eller en halvautomat när det ska gå snabbt. En särskild fördel med dessa gevär är, att även om de inte väger så mycket är rekylen i några modeller märkbart mindre på grund av att en del av energin i skottet flyttas över till laddningssystemet.

Geväret ska passa
Det finns många nyblivna jägare – och mer rutinerade jägare – som är lika goda skyttar med både den ena eller den andra sortens hagelgevär. Det som är avgörande är om man har ett med ett hagelgevär som passar JUST dig, din anatomi och ev jaktform. När man sedan ska välja hagelvapen är det viktigt att du tar reda på om geväret faktiskt passar just dig. Erfarna skyttar känner om hagelgeväret är rätt och passar när geväret läggs mot axeln. Samma känsla för vilket gevär man ska välja finns inte riktigt för en som för första gången ska välja sitt hagelgevär. Därför är det viktigt att man får professionell hjälp att hitta ett hagelgevär som passar just dig. Det är aldrig samma hagelgevär som passar för den som är 190 eller 160 cm lång. Kraftig eller tunn mm mm.

Det är ofta en felaktig inpassning av kolvlängd eller kolvkamshöjd som gör att man inte skjuter så bra som man skulle kunna. Det är rätt många saker att ta hänsyn till när ett hagelgevär ska justeras så det passar just dig. Därför inte så konstigt att behovet av en personlig anpassning av hagelvapnet är av allra största betydelse när man köper sitt hagelgevär. Med kunninga och erfarna säljare som det finns i de flesta butiker visar det sig relativt fort´om hagelvapnets kolv passar dig. Det är relativt enkelt för en vapentekniker att justera längden på kolven så att den blir antingen kortare eller längre. Kolvkamshöjden(det så kallade droppet på kolven) kan vara lite svårare(därmed också dyrare) att åtgärda. Enklast är idag att välja ett hagelvapen med en kolvkamshöjd som passar direkt. Idag finns många hagelvapen soom kommer färdiga från fabrik med så kallad ställbar kolvkam, vilket gör det mycket enkelt att justera en kolvkamshöjd som är anpassad för var och en. 

Ett annat gott råd är att ta bort gummibakkappan som många nya gevär är försedda med mot en bakappa som har en kant upptill. Vilket gör att den glidare lättare mot kläderna och inte suger fast när den förs uppåt mot axeln när det siktas och skjutas. Återigen är det är relativt enkelt att byta bakkappa för den som kan. Glöm inte att det är känslomässigt bra att det är snyggt gjort så att bakkappan är slipat kant i kant med träet i kolven.

Generellt kan man säga att underkanten av ögats iris ska vara i överkant av spången på hagelvapnet när man ser på hagelvapnet och skytten framifrån. Givetvis mitt över spången med. Det är kolvens skränkning i förhållande till din kropp och ansiktsform som påverkar hur ögat placeras på spången. Exempel. Är kolven skränkt för mycket till höger gör att ögat placeras till höger om spången vilekt  får till följd att man skjuter till höger om sikteslinjen(målet). Nya gevär har idag en standardskräkning som passar de flesta. Vid behov av ändring av skräkningen på en kolv bör ma nvända sig till en fakcman.

En liten regel är att huvudet ska tryckas framåt på kolven så att man kan se bakom sista leden på tummen mot handen när man tittar ner.

Framstockar är tillverkade så att de ska passa de flesta oavsett storlek på händerna. Men kan vara för smal eller för bred så att den påverkar ditt grepp och därmed också hur du skjuter. Man ska känna att man har ett bra grepp om förstocken.

Hur lång pipan ska vara är lite av ett religiöst spörsmål. 71cm är lite av standard för jaktbössor. För banskjutning trap och sporting är det många som föredrar att piporna är långa, från 76cm upp till 81cm och skeetskytte där snabbhet är att föredra så är 71cm vanligast. Kom ihåg att oasvett längden på pipan så kan man öva sitt skytte på banan inför kommande jakt. Vad man väljer för piplängd är således inte helt avgörande, viktigt är att vapnet är i balans med dig, din kroppslängd, din styrka och den form av skytte du först och främst avser att bedriva. Ballistiskt sett är det ett faktum att en hagelsvärm inte påverkas speciellt mycket av pipans längd. Den dödande effekten är densamma oavsett piplängd. 

Shoppa på egen hand
När man ska köpa ett hagelgevär är det bra om man besöker butiken och ger sig tid att titta runt bland hagelgevären. Känn på dem, håll dem mot axeln och gör lite provanläggningar. Få vägledning och goda råd från butikens personal om hur du ska stå, ta upp geväret mm. De är garanterat själva jägare eller sportskyttar och vet som regel vad de pratar om. Goda råd från nära och kära som säkert vet en del av jakt och jaktvapen är alltid av godo, men kom ihåg att det är till sist du själv som ska fatta beslutet om att köpa det gevär som passar dig bäst.

Vad får du om du betalar 5000–10000:- mer för ett gevär? Helt klart går kvaliteten upp med priset, men det betyder inte att ett hagelgevär i nedre prisläget är ett dåligt gevär ej heller ett begagnat. Viktigast är att det passar dig och att det känns rätt både vad avser pris och användning. Bara för att ett är bra behöver något annat inte vara dåligt. Men små detaljer i form och funktion kan vara skillnad. De råden, infallsvinklarna mm får du av en kunnig, erfaren och empatisk säljare.

Nytt eller begagnat?
Det är ytterst få hagelgevär i Sverige som skjutits med så mycket att de inte kan användas alls. Köper man ett hagelvapen i ett mellanprisläge är inte betydelsen om det skjutits några tusen skott en avgörande faktor. Oftast är det brist på eller helt enkelt utebliven vård som gör att ett vapen är dåligt. Därför kan man göra riktigt bra köp från begagnathyllan. Lite slitage här och där (inte på tekniken!) är inte avgörande för träff eller ej. Många gånger är det ekonomiskt överkomligt att få det upputsat och omskött. Ett begagnat vapen i en butik som är ute till försäljning innebär att vapnet är kontrollerat och godkänt för att säljas vidare. Det ger dig därför en större trygghet att geväret fungerar som det ska. Vår butik, Fritid & Vildmark har en så kallad tre månaders non discussion garanti, vilket innebär att vi åtar oss att fixa till de fel som fanns när vi lämnade ut vapnet. Skulle det mot förmodan inte gå att ordna så får kunden byta till annat.

 

Vilka är vi på Fritid & Vildmarks som hjälper dig med att välja ett hagelvapen som passar dig.

Robert, Petter, Johan, Seved och våra duktiga vapentekniker Lars-Åke och Stefan(som saknas på bilden).

 

Välkomna in till oss på Fritid & Vildmark

PS! Ägarglädje är ibland en underskattat glädje.Vi vill verkligen ni ska få det genom vårt kunnande, vår hjälp och våra produkter.

Seved Wiklund med stort underlag av Thorkild Ellerbaek
2018-04-26 00:00

Vi rekommenderar

Utbildningsdagar med Polisen i skjutbiografen

Utbildningsdagar med Polisen

Vi har haft äran att vid ett antal tillfällen haft polisen i vår skjutbiograf under några av sina utbildningsdagar. Skjutbiografen och dess möjligheter är i begynnelsen gjort för att polis och militär ska få möjlighet att träna i komplexa situationer. Att man sedan kunde ta programmen vidare och anpassa scenerna till att jägarna kunde få träna i en inomhusmiljö med filmer och scener tagna från den jaktliga miljön blev en naturlig del. Oavsett polis, militär eller jägare så är scenerna och situationerna sådan som man kan möta. Scener som är svåra, enkla, snabba, långsamma, med hinder mm, det gäller att vara förberedd och skapa sig en minnesbild om vad som är gällande i den situation som uppstår. Då kommer också ett agerande som faller väl ut.

Vi har haft Sara och Johan här som båda jobbat som Polis i 9-10 år vardera. Sara är Polkonsamordnare i Norrbotten (Polkon ”Polisiärkonflikthantering”) och Johan Polkoninstruktör. En del av detta är att läsa av, hantera och agera med de hjälpmedel de har för olika konflikter och situationer som eventuellt kan uppstå. En del av detta är just hanterande av deras tjänstevapen.

Sara och Johan berättar att polisen har idag ett kompetensprov som genomförs en gång per år vars avsikt är att säkerställa en kompetensnivå för fortsatt innehavande av tjänstevapen. Där mycket handlar om så kallad säker vapenhantering förutom själva skyttet.

– Det är precis som hos alla människor, ordet prov ger blandade känslor. Då är det enklare att kalla det utbildningstillfällen(dagar) där vi ska genomföra vissa moment som strävar efter ett uppfyllande av säkerhet och kompetens fyller de båda i.

När de får möjlighet beskriva vad skjutbiografen och dess scener ger de besökande poliserna så kommer orden ganska fort och tydligt ur de båda.
- Det är så nära verkligheten och verkliga situationer som vi måste kunna agera efter som det bara är möjligt. Extrema situationer som vi aldrig hoppas att vi ska ställas inför, men likväl måste ha en beredskap och ett agerande för som motsvarar vår och övrigas förväntningar säger de gemensamt.
Tidigare under året har många av poliserna i Norrbotten haft möjligheten att förlägga några av sina utbildningsdagar här i biografen. Denna dag så vi får tillfälle att ställa lite mer frågor till Sara och Johan så är polkonistruktörerna från Västerbotten och Jämtland här för att ta del av möjligheterna i skjutbiografen och det kunnande som Sara och Johan skaffat sig.


- Vi försöker få bort det inövade skjutbanebeteendet genom de pedagogiska verktygen som scenerna på filmerna i skjutbiografen ger möjlighet till. Krister som ansvarar för skjutbiografen kan variera scenerna från en gång till en annan utifrån den enskilde polisens agerande. Nivåerna kan väljas enligt vad vi kommer överens med Krister säger Sara och Johan.
Det handlar inte bara om skyttet, egentligen väldigt lite. Det ska tränas mentalt, stressriktiga situationer och allt ska kunna fångas upp och utvärderas.

- Problemet i situationen ska definieras, vilket beslut fattades som klargöras då Varje skott som avlossas ska kunna motiveras säger Sara som även tillägger att stödet i juridiken ska utvärderas för varje agerande.
Här och som i princip i alla andra göromål handlar det om att skapa sig positiva minnesbilder när du tränar och övar.
- Vi vill inte lämna någon med en negativ minnesbild från dessa övningar i komplexa situationer. . Kommer man i en situation som kräver ett agerande utöver det vanliga så ska vi ha skapat en positiv målbild hur ett professionellt agerande ska vara. Ett igenkännande och en positiv bild i en stressad situation skapar alla förutsättningar för ett lyckat agerande säger Sara vidare.

- Ingen av de som varit här på utbildning har sagt annat än att detta är utomordentligt bra och lärorikt. Något att bygga vidare på, då man får en grundtrygghet i sina beslut och sitt agerande säger Johan.

- Vi ska fatta rätt beslut och ha stöd för de beslut som fattas, vi ska kunna agera på ett säkert sätt för oss och alla i omgivningen, här i skjutbiografen har vi instruktörer bästa tänkbara förutsättningar att utbilda och öva med våra kollegor avslutar Sara vårt samtal med.

Seved
2018-04-19 10:00

Skriv en kommentar


q5WQ
Kod från Captcha-bild:

Simon Linjamaas SAUER

För snart ett år sedan, våren 2017 bytte Jaguarkocken Simon Linjamaa ut sin gamla Carl Gustaf mot en sprillans ny Sauer 404 Elegance med träkolv.
– Det var en magisk känsla, det är ett fantastiskt fint vapen att jaga med.

Simon erkänner villigt att han gått och suktat efter en ny bössa ett tag och att han spanat in Sauers sortiment.
– Flera av mina bekanta har Sauer så det är klart att jag kollade lite extra.
En ny bössa är ingenting man köper varje år – i alla fall inte de flesta av oss –så när det nu var dags för Simon bestämde han sig för att lägga lite extra
krut på den nya.
– Jag bollade med Seved Wiklund på Fritid & Vildmark och han rekommenderade den här.
Ett drömvapen
– Det är nästan så man skäms när man pratar om den gamla bössan, kikarsiktet var som en papprulle och man sköt
nog mer på känsla. Nu har jag ett Zeiss V8 och ser faktiskt djuret!
Den fabriksmonterade kolvkamshöjaren gör också sitt till för att skapa en bekväm skyttesituation.
– Det är ett drömvapen, konstaterar Simon.
Känsla att ladda första gången 

Första gången han fick möjlighet att använda nya bössan var under älgjakten i höstas. I Jämtland, i september.
– Det var en speciell känsla att få gå ut med en sån fin bössa på ryggen, jag kände mig stolt som en tupp.
Kvällen innan hade Simon fått både avundsjuka blickar och glada tillrop från de övriga i jaktlaget och han konstaterar
att det var en speciell känsla att ladda för första gången och spana ut i siktet.

Den härbössan håller man verkligen skyddad när man går, inte som den gamla direkt, säger han och skrattar lite.

Glömde mackan
Det blev ingen älg första dagen. Dagen blev ändå ganska speciell.
– Vi hade nämligen oxförbud och fick bara jaga kor och kalvar. Och vad händer? Jo det kommer inte bara en oxe utan två, som badar precis framför
passet. De badar, går in i såten och efter tio minuter kommer de tillbaka, badar över igen och ut ur området. Det var en frustrerande känsla att sitta där
med nytt vapen och två fina oxar som utan brådska huserar alldeles framför passet. Jag kände ju direkt att Sauern var en riktig älgmagnet!
Och bössan kom upp flera gånger, bara för känslans skull.

Dag två däremot, då hände det!
– Jag hade fått ett fantastiskt fint pass, vi lottar dagen innan och jag fick pass tio.
”Där är mycket vindfällor, det är inte stor risk att de går där”, lät det från jaktkamraterna. Eftersom vinden dessutom blåste från fel håll gjorde
Simon upp eld och började dona med matsäck. Han hade med sig både kokkaffe och mackjärn och såg fram
emot en god macka. – Rätt som det sprakade det till, jag upp med bössan och ut kom en ko med
kalv. Jag visslade till på kalven och fick iväg ett skott. Kalven föll, Simon tog upp radion och rapporterade.
Sen gick han fram emot kalven, den sprattlade så han tänkte att han blev tvungen att ordna det med ytterligare ett skott.
– Men när jag kom fram visade det sig att jag inte behövde det.
Han gick tillbaka för att hämta kniven och såg sin macka transformerad till en stor svart kolbit.

Vilken bra start! Har du varit ute mer?
– Jadå, jag har varit på lite toppfågel och något rådjurspass, men än så länge har jag inget mer på mitt samvete.
TEXT: Tina Hjorth Svensson
FOTO: Simon Linjamaa. Sauer.

Tina Hjort Svensson
2018-04-10 00:00

Vi rekommenderar

Sauer
125,00 SEK
från 5,21 SEK / mnd.
Zeiss
24495,00 SEK
från 1020,63 SEK / mnd.

Linda berättar om sin väg till att ta Jägarexamen.

Min väg till jägarexamen
För mig började intresset för djur och natur redan som liten då jag fick följa med min pappa och jaga, men även på en mängd andra äventyr i skogen.
Vi(han) hade uppfödning i en mindre skala av gråhundar i en där älgjakten var prio.
Där ligger mitt största intresse  i samspelet mellan jägare och hund.
Teorin till jägarexamen gjorde jag redan när jag var 15 år då det fanns som tillval på högstadiet, dock blev det aldrig av att skjuta upp då och åren gick .

Men så när jag var 25, kom jakthundarna in i mitt liv igen och då genom min sambo som jagade. Han jagade och jag som skötte träningen av hundarna. Barnen var små och tiden fanns ej just då till mer.

Men så för snart tre år sedan så tog vi en kull valpar på våran tik. Valpar blev det men liten valp blev över ville ingen ha honom. Mitt bästa val, jag behöll honom själv. Skott blev namnet på valpen och det är väl honom jag ska tacka för att jag tog tag i och gjorde klar min jägarexamen.

Eftersom det gått så många år sen jag skrev teorin så valde jag att göra om allt från början. Jag hade otroligt mycket hjälp av appen nya jägarskolan.
Sen var det själva skyttet som var orosmoment för mig eftersom jag var lite smällrädd. Men tog hjälp av proffsen på Fritid & Vildmark och det var guld värt. Det gick över förväntan, med tips, goda råd och övning i skjutbion så blev smällrädslan snabbt mindre och mindre till att försvinna helt.

Jag blev klar i början av Juni 2017. Det var otroligt spännande och roligt att kunna ta den egna bössan med ut i skogen efter att i så många år gått "naken" med hundarna. Hade dessutom turen att under hösten få skjuta mitt första vilt, en mård som min hund Skott skällde. Det var en häftig känsla, samspelet med hunden och att kunna avsluta på ett bra sätt.

Nu ser jag med spänning fram emot höstens jakter och då är jag förhoppningsvis är lite varmare i kläderna.

Lite tips om man är sugen på att ta jägarexamen tycker jag är att läsa mycket själv, kanske använda appen. Skulle jag göra om det nu, skulle jag ta en intensiv kurs. Sen ska man fråga mycket, inga frågor är för dumma.

Jag trivs och njuter av varje stund i skog och mark. Att ta jägarexamen är det bästa jag gjort och det är aldrig försent. 

För mer info om Jägarexamen hos oss klicka här

Seved
2018-03-21 10:00

Skriv en kommentar


ru4waP
Kod från Captcha-bild:

Nytt samarbete med SCA och Sveaskog i våran skjutbio

Vi har i samarbete med Sveaskog och SCA tagit fram ett nytt skjutintyg för jakt på deras marker.
Skyttemomenten är varierande utifrån de filmsekvenser som visar viltet i dess naturliga miljöer och inte den traditionella skjutbaneälgen.



Det är redan flera andra markägare förutom Sveaskog och SCA samt jaktlag som tagit fasta på detta upplägg och kommer att erkänna det som godkänt skjutprov för jakt på deras marker.
Tillgängligheten för träning och möjligheten till markägarnas och jaktlagens krav på genomfört skytte ökar dramatisk med detta då detta kan bedrivas i princip året runt i vår skyttebiograf.
Först i Sverige med detta, ett komplement som blir kanon. Samarbete och utveckling när det är som bäst. #fritidvildmark #skjutbiopiteå #sveaskog #sca #skytteärkul

Seved Wiklund
2018-03-13 00:00

Skriv en kommentar


Ukfy
Kod från Captcha-bild:

skjutintyg
2019-08-30 10:39:33 OM

Tre tips på isfiske

Tre tips för ett roligare fiske på isen!
I skrivande stund ligger snötäcket tjockt och midvinterkylan biter som värst. Men bara vinden vänder så blir det nya förutsättningar för att komma sig ut på isen denna vinter.
För mig är isfiske så mycket mer än att köpa fiskekort till en premiär på ett inplanteringsvatten och fylla sin kvot. Precis som fiske sommartid ser jag glädje i att fånga fisk utav alla dess slag på olika metoder. Jag tänkte berätta lite om mina favoritmetoder för isfiske och delge även lite tips på hur man kan lyckas rätt bra med sitt isfiske.

Barn på fiske


Latmannen – Ismete
Det som verkligen fick igång mitt intresse för isfiske var för ett tiotal år sedan då jag blev introducerad till ismete. Först var denna metod synonymt med fiske efter gädda, men är också en metod som fungerar bra på alla typer av rovfiskar, såsom abborre, gös, öring, lake m. fl.

En av de viktigaste sakerna tycker jag vad gäller allt fiske, är att ta det till den nivå man själv tycker är lagom. Det finns absolut inga krav på att fiska med dyra spön och rullar och massor utav specialutrustning utan man kommer väldigt långt med några vanliga angeldon, med lämplig krok efter önskad fiskart och lämpligt bete. Lämpligt bete kan vara för abborre, t ex små mört, för gädda, stor mört, för öring räka eller små mört och lake gärna en fiskbit.
Borra några hål, aptera ut dina angeldon på isen. Sen bestämmer du själv. Vill du nu pimpla lite i ett hål? Göra upp en brasa? Grilla hamburgare? Bygga snögubbar? Ismete, eller angelfiske är en metod som passar bra i stora sällskap, och går även väl att genomföra med små barn. Och visst nappar det!

Lätt även för barn att fånga fisken och även de minsta kan följa med om man har rätt utrustning!
Allt man behöver är Ismetespön med rullar och vippor, eller traditionella angeldon, borr och lite bete.
Sköna stolar, skotrar, pulkor, grillar, god mat och goda vänner är ju dock det som förgyller.

Mårten fiskar

Den nöjda pimplaren – jakten på fiskelyckan och inte fisken
Handen på hjärtat. Hur många är det som verkligen pimplar för att fylla frysen idag? Nej fiske handlar om så mycket annat än mat på bordet, även om det kan vara trevligt med. Att få se soluppgången gnistra på en underbart vit vidd så långt ögat kan nå, djur och natur i blandad kompott med spänning och samkväm med familj och vänner, det är för mig fiske. Vad nöjd med vad du får, och gör inte pimpelfiske svårare än vad det behöver vara – om du inte vill.
Många är de vatten där det är helt fritt fiske, skärgården t ex. Där man helt anspråkslöst kan ge sig ut och pimpla efter många arter. Vare sig det är sik, abborre, mört eller snorgärs så anbefaller undertecknad att försöka se glädjen i det man fångar. Precis som barnen. Var nöjd bara det nappar!
Att ha ett anspråkslöst synsätt på sitt fiske gör det mycket roligare när man lyckas och ”bompassen” behöver inte kännas tråkiga. Det finns så mycket mer att ta in från intresset än ett ”fyllt kort” med regnbåge.
Glädje över en brax på pimpel kan man också ha – även som vuxen!

Experten – den ständigt lycksökande pimpelfiskarenOavsett om målet är att fånga fisk för att äta eller jaga nya rekord så är det ofta synonymt med den mer rutinerade fiskaren att utvecklingen skall gå framåt. Oavsett om det gäller val av fiskevatten eller om det gäller utrustning.

Flera gånger så är det en enkel slutsats för att lyckas bättre med sitt fiske. Det är valet av plats att fiska. Vissa vattendrag håller helt enkelt fler och/eller större fiskar än andra och detta tips är något som väldigt få fiskare bjuder med sig utav. ”Hemligjaure” förblir en okänd plats kvar för dig att upptäcka. Här gäller det se tjusningen och spänningen i att utforska nya vatten. Se det som ett äventyr, och gläds åt det tillfället då du hittar ditt nya ”smultronställe”.
Vad gäller utrustning däremot så finns det en hel del tips.
Något som blivit mycket populärt de senaste åren är att fiska med en Jaw Jacker. Detta är en attrapp som du apterar ett pimpelspö i och när fisken nappar gör den mothugget åt dig. Den självfiskande spöhållaren. Detta ger dig möjlighet att enklare kunna fiska med ett till spö, där det är tillåtet och således fångar fler fiskar!
Ett annat tips är att våga gå ur gamla mönster. Många sitter och pimplar med samma blänken år efter år, men det finns så många olika beten att prova.
Det första tipset är mormyska. Mormyskan är en liten krok beklädd med wolfram, som går att fås i många färger. Mormyskan kan med fördel fiskas med tunn lina, då betet är väldigt lätt. Effektiv på nästan alla fiskarter, men särdeles bra på t ex harr, sik, öring och tröga abborrar. Mormyskan bör betas på med en maggot eller en liten pinkie (minimaggot). Många gånger så kan det vara skillnaden mellan succé eller fiasko då fisken inte biter på ditt vanliga favoritblänke.
Nästa tips riktas framförallt till dig som vill ha de stora rovfiskarna. Vid fiske efter öring eller stor abborre, som är rovfiskar kan ofta lite större rörliga beten vara tricket för att lura de största fiskarna. En balanspirk, eller en vertikaljigg, helt utan naturligt bete lurar fisken genom dess hugginstinkt. Denna typ av pimpelfiske är särdeles bra då stor fisk är på bettet. Undertecknad har fångat riktigt stora abborrar på jigg under vinterfiske.
Sista, men kanske viktigaste tipset gäller något så basalt som att beta om ofta.
Vid fiske med traditionellt blänke eller pirk och krok agnad med maggot eller mask så är det ju det naturliga betet som får fisken att hugga i slutändan. Blänket jobbar med ljud och rörelse för att locka till sig fisken, men det är på det naturliga betet som fisken nappar. Så byt maggot eller mask rätt ofta så den luktar starkt och gott. Det ger fler fiskar i slutändan.

Abborre fångad på mormyska ett gäng glada ismetare Stor abborre på okonventinell metod
Hos oss på Fritid och Vildmark hittar du allt du behöver för ditt vinterfiske, och mer därtill!
Till sist vill jag önska er ett skitfiske!
/Mårten Sandkvist

 

 

Mårten
2018-02-12 15:00

Vi rekommenderar

499,00 SEK
från 20,79 SEK / mnd.

Skriv en kommentar


W4AX
Kod från Captcha-bild:

Lite om pistolskytte

Lite om varianterna inom Pistolskyttet

Precision
Den klassiska och vanligaste tävlingsformen inom pistolskyttet. Ett antal serier om fem skott vardera på 25 meter med en hand. 5 minuter per serie och alltid med en internationell pistoltavla som mål.
Kräver mycket fokus och är svårare än man kan tro. Lätt att mäta resultat då tävlingarna alltid görs på samma sätt. Krävs ganska lite material och tid att ställa i ordning för tävling.


Fältskyttet
En betydlig mer varierad och omväxlande tävlingsform än precision. En fälttävling består av ett antal olika stationer som alla ser olika ut. Avstånden, skjuttiderna, skjutställningarna samt form och storlek på målen kan variera. Man går i grupper, så kallade patruller, mellan stationerna. Antalet skyttar per patrull och antalet stationer kan variera beroende på typen av tävlingen. På de flesta stationer räknas endast träff eller bom, placeringen av skottet på tavlan spelar endast roll på vissa utvalda poängmål.


PPC
Mer dynamiskt än båda ovanstående men mindre varierande än fältskyttet. Inom PPC finns det ett antal olika vapengrupper. Antal skott, avstånd, tid och skjutställningar varierar beroende på vapengrupp men inom samma grupp skjuts PPC alltid på samma sätt. Inom samtliga grupper krävs omladdning av vapnet under skjuttiden, avstånden varierar mellan 3-50 yards. På 50 yards skjuter man sittande, liggandes samt med stöd av en stolpe, en så kallad barrikad.


Magnumfält
Något av en blandning av fältskytte och precision. Målen är oftast fältskyttemål men större vikt läggs vid träffarnas placering. Skyttet sker med vapen i magnumkaliber, mer rekyl men bättre kulbana. Avstånden är betydligt längre än i vanligt fältskytte, ibland upp emot 180 meter.

#mblog

 

Petter
2018-02-07 19:20

Skriv en kommentar


Kmvp
Kod från Captcha-bild:

There are no limitations for cryptocurrencies, though.
2019-11-14 17:12:42 Here is my webpage ... bitcoin code bluff (www.fullreview.in)

Köra skoter, äta ute och lite eftertanke

Skotern ett fantastiskt transportmedel som kan ta dig till platser som normalt inte är tillgängliga. Platser som är vackra och storslagna så ögat fäller en tår. Möjligheterna är många och med lite tanke kommer inte djurens väl och ve att kollidera med skoterkörandet. 

Några enkla kom ihåg

- Ser du djuren, älgar, renar, rådjur mm eller färska spår efter de, kör åt ett annat håll.

- Har du ett utfodringställe eller en annan plats där djuren uppehåller sig för födointag gör några spår mellan utfodringsstället och det närliggande skyddet.

- Kör ut ensilage eller annat lämpligt ätbart till djuren där ute. Placera maten på en väl skyddat plats på ett väl tilltaget avstånd från vägar. Skotern ger dig möjlighet att komma till dessa platser utan att alltför många svettdroppar rinner i pannan.  Forsätt med detta resten av vintern och en bra bit in i på våren. Aldrig försent att börja men sluta inte för tidigt.

Då kan man lätthet känna dubbel glädje och finna sig själv en plats att njuta av ett fantasiskt vinterlandskap, grilla sig en korv eller varför inte göra sig en klämjärnsmacka och njuta av den med en kopp varm choklad. 

Vi har en fantastsik vintertid framför oss. Låt små som stora, gamla som unga, djur som människor finna sig till ro. Andas, ät och njut av ljuset som kommer. 

Seved
2018-02-02 10:31

Vi rekommenderar

Mustang
795,00 SEK
från 33,13 SEK / mnd.
Mustang
849,00 SEK
från 35,38 SEK / mnd.

Skriv en kommentar


2bdRx4
Kod från Captcha-bild:

Sedan har vi Seved, ägaren av Fritid & Vildmark


Namn: Seved Wiklund
1) Det här hit jag kommer när jag kommer hem? – Även om platsen är specifik och väldigt känd för mig så den sammanfattas den så här: Där hundarna får skälla, skorna/kläderna får torka framför spisen, Tv:n endast visar nyheter och sport, barnen kan springa in och ut även om skorna är på, motorsågen kan slipas på bron, morgonens tandborstning kan ske utomhus och vänskapen främjas över en kopp kaffe. ”That’s my home”
2) Var är platsen för dig som kan sammanfattas i den engelska frasen, "This is my nature"? – Platsen/platser där jag kan se träden växa, gräset grönska, svalor flyga, björktrastarna hoppa, vattnet flyta iväg och djuren i naturen var en del av vardagen.
Det är platser som fångar ögat, öppnar sinnen och efter att blundat tagit ett djupt andetag så finns den där igen. ”Jag är en del av det, jag är här och nu”
3) Vad finns i ryggsäcken när jag ger mig ut? – Termos, smörgås, vatten och någon lite godbit alltid med, resten i säcken beror lite på vad som ska göras. Men den brukar bli full. Har dock några ryggsäckar med olika storlek och använder principen hellre liten och full än stor med lite i. (Det lever om och hoppar omkring med stor ryggsäck med lite grejjor i)
4) Vad finns i termosen? - Te med lite socker i under jakten och i alla andra fall kaffe. (Te kan drickas kallt vilket inte kaffe kan)
5) Hunden som jag tar med mig till himlen? - Alla hundar man haft har fångat en med sina egenskaper, vilket gjort dem unika. Min förhoppning är att vi alla möts där uppe och fortsätter vara tillsammans. Frågan är bara om jag platsar med dem.
6) Vad får mig att skratta? - Torr, enkel, igenkännande humor som berättas i öppet och glatt sinne. ”Gubbhumor” som mina kära barn och yngre kollegor uttrycker det.
7) Vilket/Vilka plagg vill jag inte vara utan när jag vistas ute en kall höstdag? – Mössa, vantar och gärna en undertröja.
8) Vilken pryl/prylar vill jag inte vara utan när jag utövar mitt naturintresse? – Då jakten med hund(älghund) är mitt absolut största intresse så är hundpejlen, en vass kniv och tändstickor prylarna som gör att livet kan vara helt underbart trots att hunden är borta natten lång.
9) Hur kom du i kontakt med jakten och /eller fisket från allra första början? – Ett naturligt och historiskt arv. Föddes på ett sådant ställe, under en sådan tid och under sådana förhållandena att det var bara så, vilket jag är otroligt glad över. Kom från pappa, mamma samt mor- och farföräldrar där jakten och fisket var en naturlig del och ibland enda alternativet av att ha mat på bordet.
10) Världens bästa tevebild för dig är det? 1) ett flöte som vilar på vattenytan 2) en kaffepanna på en eld som sprakar 3) Games of Thrones – Under så många timmar, dagar, veckor som denna bild(serie av bilder) med kaffepanna och eld har gått och jag fortfarande kan se på den, är de andra alternativen inget alternativ.

Seved
2018-01-22 12:43

Vi rekommenderar

Garmin
6495,00 SEK
från 270,63 SEK / mnd.

Stefan vår andra stjärna i verkstaden är på tur

Stefan vår andra verkstadsstjärna är näst på tur i vår presentation av medarbetare. Förmodligen den arbetsammaste av oss och som har mest projekt igång? 

 

1) Det är hit jag kommer när jag kommer hem? - Utterliden, Arvidsjaurs kommun.

2) Var är platsen för dig som kan sammanfattas i den engelsa frasen "this is my nature"? - I alla skogar som innehåller vilt :-) men skogarna runt Sandberget är oerhört rofyllda.

3) Vad finns i ryggsäcken när jag ger mig ut? - Yxa, kaffepanna samt stekpanna.

4) Vad finns i termosen? - Ingen termos, kokar alltid mitt kaffe ute.

5) Hunden som jag tar med till himlen? - Min första finnspets, Touvie. En hund som man bara får en gång.

6) Vad får mig att skratta? - En bra dag då hunen/hundarna har skött sig.

7) Vilket/Vilka plagg vill jag inte vara utan när jag vistas ute en kall dag höstdag? - Vadmalskläderna och mina egentillverkade järnkängor sedan jag jobbade där.

8) Vilken pryl/prylar vill jag inte vara utan när jag utövar mitt naturintresse? - Bössan, ryggsäcken, kaffepannan och kniven

9) Hur kom du i kontakt med jakten och/eller fisket från allra första början? - Föddes med det, fanns inget val att inte komma nära jakten och fisket.

10) Vilket av följande är för dig världens bästa tevebild? A) Ett flöte som vilar på vattenytan B) En kaffepanna på en eld som sprakar C) Games of thrones - Kaffepanna över en tjärvedseld. Då har man en goda skogslukten till bilden.

Seved
2018-01-07 13:26

Näst ut i vår presentation har vi Robert W, Chefen på lagret....

Näst ut har vi vår presentation har vi Robert Westerberg, Chefen på lagret och han som har hand om alla skickningar. Företagets största godisråtta är han också :-) 

 

1) Det är hit jag kommer när jag kommer hem? - Numera är det Renön, Piteå. Litet, lugnt ställe vid vattnet.

2) Var är platsen för dig som kan sammanfattas i den engelsa frasen "this is my nature"? - Boksel intill Byskeälven.

3) Vad finns i ryggsäcken när jag ger mig ut? - Termos, GODIS, rökt fläsk och gärna en GOD KAKA.

4) Vad finns i termosen? - Kaffe absolut och gärna två termosar.

5) Hunden som jag tar med till himlen? - Vår Smilla en parsonterrier, den absolut snällaste terriern som finns.

6) Vad får mig att skratta? - Har lätt till skratt så historierna behöver inte alltid vara bra.

7) Vilket/Vilka plagg vill jag inte vara utan när jag vistas ute en kall dag höstdag? - Mitt Härkila ställ, används året runt i alla avseenden.

8) Vilken pryl/prylar vill jag inte vara utan när jag utövar mitt naturintresse? - Bössan och ryggsäcken.

9) Hur kom du i kontakt med jakten och/eller fisket från allra första början? - Fisket genom min far och jakten genom min sambo Jeanette.

10) Vilket av följande är för dig världens bästa tevebild? A) Ett flöte som vilar på vattenytan B) En kaffepanna på en eld som sprakar C) Games of thrones - Kaffepanna på en eld som sprakar.

Seved
2018-01-05 12:04

Här kommer Minna, hon som har koll allt, alla och hela tiden..

NNäst ut har vi vår Drottning Minna som har koll på det mesta oavett om det är tid, personer eller saker på firman. hon sköter det mycket av administrationen och av henne får ni bland annat svar av när ni ringer eller mailar vår onlinebutik

 

1) Det är hit jag kommer när jag kommer hem? - Piteå

2) Var är platsen för dig som kan sammanfattas i den engelsa frasen "this is my nature"? - Stugan i Boksel(Arivdsjaurs Kommun)och allt omkring där.

3) Vad finns i ryggsäcken när jag ger mig ut? - Mat och något varmt att dricka.

4) Vad finns i termosen? - Kaffe och varm Choklad

5) Hunden som jag tar med till himlen? - Jämthunden Strong som jag växte upp med och Jämthunden vi har nu Django.

6) Vad får mig att skratta? - Får nog svara allt möjligt där.

7) Vilket/Vilka plagg vill jag inte vara utan när jag vistas ute en kall dag höstdag? - Mitt Aclima underställ.

8) Vilken pryl/prylar vill jag inte vara utan när jag utövar mitt naturintresse? - Mina Alpina Trapper kängor.

9) Hur kom du i kontakt med jakten och/eller fisket från allra första början? - Genom Pappa och mina bröder som allt haft ett stort intresse för att vara ute och speciellt jakten.

10) Vilket av följande är för dig världens bästa tevebild? A) Ett flöte som vilar på vattenytan B) En kaffepanna på en eld som sprakar C) Games of thrones - Hmm inget av det men tar nog Nr 1.

Seved
2017-12-14 17:41

Här kommer den grymma Joakim

Här kommer en Joakim, vår grymme stjärna på jakten och allas dess tillbehör. En kille som startade sitt intresse av jakt och natur redan när han togs upp i sina föräldrars armar för första gången.

1) Det är hit jag kommer när jag kommer hem? - Min hemby Sjulsmark. Nära till allt viktigt, jakt, fiske, familj och vänner

2) Var är platsen för dig som kan sammanfattas i den engelsa frasen "this is my nature"? - Helt klart vår fantasiska fjällvärld, magiskt att komma dit oavsett årstid.

3) Vad finns i ryggsäcken när jag ger mig ut? - Oftast för mycket :-) Vill inte gärna sakna något. Tummar dock aldrig på yxa och tändstickor.

4) Vad finns i termosen? - Alltid kaffe.

5) Hunden som jag tar med till himlen? - Finns många kandidater, men Landinarnas Diva, strävhårig vorsteh har en speciell plats i mitt hjärta. Trots komplicerat benbrott vid 6 månaders ålder och uträknad av vetirinär jagade hon i 11 år utan problem. En sådan hund får man bara en gång i livet.

6) Vad får mig att skratta? - Extremt lättroad, skrattar åt allt inklusive mig själv.

7) Vilket/Vilka plagg vill jag inte vara utan när jag vistas ute en kall dag höstdag? - Aclima ullunderställ. Har lätt för att svettas går inte ut i kallt väder utan ylle närmast kroppen från topp till tå.

8) Vilken pryl/prylar vill jag inte vara utan när jag utövar mitt naturintresse? - Vornryggsäcken, mina hundpejlar från Garmin och Ultracom samt swingbladen.

9) Hur kom du i kontakt med jakten och/eller fisket från allra första början? - Uppvuxen i en jaktsläkt, jaktlusten satt i dna:t. Men den som inte bara lärde mig om olika jaktformer utan även att respektera djur och natur var/är min far, Göran.

10) Vilket av följande är för dig världens bästa tevebild? A) Ett flöte som vilar på vattenytan B) En kaffepanna på en eld som sprakar C) Games of thrones - Dum fråga, helt klart kaffepanna och helt, går att titta på hur länge som helst.

Seved
2017-12-06 17:08

Vi rekommenderar

695,00 SEK
från 28,96 SEK / mnd.
Zodiac
4295,00 SEK
från 178,96 SEK / mnd.

Christopher, Västkustbon som hittade upp

Nu är turen i vår enkla presentation kommen till Christopher, Västkustbon som hittade upp. Med sig upp tog han kunskapen om gps, pejlar och all annan elektronik. Christopher grabben som har hand om vår webbshop.

 

1) Det är hit jag kommer när jag kommer hem? - Många av mina vänner och familj skulle understryka och hålla med om jag skrev Fritid & Vildmark:-) Men efter en dag på jobbet när jag kommer hem till vår gård, möts av min dotter i dörren som säger att hon lagat mat åt mig och det smakar jättegott samtidigt som hon får trycka sig fram bland alla hundar som ockås vill hälsa mig välkommen. Då känner jag mig hemma.

2) Var är platsen för dig som kan sammanfattas i den engelsa frasen "this is my nature"? - Skogarna i Hedekas där jag är född och lärde mig jaga ihop med min far och taxarna.

3) Vad finns i ryggsäcken när jag ger mig ut? - Termos, korv, bröd, senap och vatten.

4) Vad finns i termosen? - Kokkaffe, Lemmelkaffe

5) Hunden som jag tar med till himlen? - Min första hund Ellensborg Qulman som går under namnet Turbo.

6) Vad får mig att skratta? - Mitt liv skulle bli en spännande bok och när jag tänker tillbaka på allt jag hunnit med och alla fantasiska människor jag träffat på vägen, då kan jag skratta och veta vad som än händer så har jag alltid vänner och familj omkring mig som skulle ställa upp.

7) Vilket/Vilka plagg vill jag inte vara utan när jag vistas ute en kall dag höstdag? - Aclima underställ är helt klart det bästa för att hålla värmen.

8) Vilken pryl/prylar vill jag inte vara utan när jag utövar mitt naturintresse? - Bra kläder som håller mig varm och bra kängor som håller mina fötter torra.

9) Hur kom du i kontakt med jakten och/eller fisket från allra första början? - Min farfar och min far.

10) Vilket av följande är för dig världens bästa tevebild? A) Ett flöte som vilar på vattenytan B) En kaffepanna på en eld som sprakar C) Games of thrones - Blir ett flöte på vattnet.

Seved
2017-12-04 09:18

Vi rekommenderar

Uovision
3195,00 SEK
från 133,13 SEK / mnd.

Våran Johan, en stycke jakt- & vapenhistoria

Nu är det Johans tur, som trots sina ringa ålder är ett stycke jakt & vapenhistoria. Söker man den lilla extra kunskapen är Johan alternativet.

 

1) Det är hit jag kommer när jag kommer hem? - Skogen vid mina föräldrars hemställen utanför Arvidsjaur och Piteå.

2) Var är platsen för dig som kan sammanfattas i den engelsa frasen "this is my nature"? - Min morfars gammla flottarkoja "mitt i ingenstans".

3) Vad finns i ryggsäcken när jag ger mig ut? - Yxa, torrkött, fika/lunch, kaffepanna och Kokkaffe.

4) Vad finns i termosen? - Choklad om barnen är med och en kall vinterdag buljong.

5) Hunden som jag tar med till himlen? - Träffar förhoppningsvis alla där.

6) Vad får mig att skratta? - Mina barn och goda vänners sällskap.

7) Vilket/Vilka plagg vill jag inte vara utan när jag vistas ute en kall dag höstdag? - Varma skor, ullunderställ och ylletröja.

8) Vilken pryl/prylar vill jag inte vara utan när jag utövar mitt naturintresse? - Kniv och tändstickor.

9) Hur kom du i kontakt med jakten och/eller fisket från allra första början? - Från födseln kom jakt, fiske och hundar in som en naturlig del genom familjen.

10) Vilket av följande är för dig världens bästa tevebild? A) Ett flöte som vilar på vattenytan B) En kaffepanna på en eld som sprakar C) Games of thrones - Där svara jag nummer två, eld och kaffepanna.

Seved
2017-12-03 00:00

Vi rekommenderar

Här kommer Chefen över skjutbiografen, Krister

Att vi är ett gäng personer som finner livet ute i naturen som en laddare för livet oavsett om det rör sig om jakt, fiske eller uteliv råder det inga tvivel om. Med några enkla frågor och snabba svar från våra fantastiska medarbetare får ni veta lite mer om oss som personer på Fritid & Vildmark. Här kommer Chefen övers kjutbiografen, Krister.. En kille som är lugnet själv när det bär till att lära nya som gamla att skjuta. 

 

1) Det är hit jag kommer när jag kommer hem? - Skogen alternativ stugan vid havet.

2) Var är platsen för dig som kan sammanfattas i den engelsa frasen "this is my nature"? - Sandön, Jävre.

3) Vad finns i ryggsäcken när jag ger mig ut? - Korvbit och en öl.

4) Vad finns i termosen? - Choklad

5) Hunden som jag tar med till himlen? - Där blir det en jämthund eller en stövare.

6) Vad får mig att skratta? - Mina barnbarn eller när kompisen bommar :-)

7) Vilket/Vilka plagg vill jag inte vara utan när jag vistas ute en kall dag höstdag? - Långkalsonger

8) Vilken pryl/prylar vill jag inte vara utan när jag utövar mitt naturintresse? - Tändstickor är ett måste.

9) Hur kom du i kontakt med jakten och/eller fisket från allra första början? - Redan vid födseln kom jag i kontakt med jakt, hundar och fiske. Fanns i DNA:t

10) Vilket av följande är för dig världens bästa tevebild? A) Ett flöte som vilar på vattenytan B) En kaffepanna på en eld som sprakar C) Games of thrones - B även om jag inte dricker kaffe själv

2017-11-29 00:00

Vi rekommenderar

Nu är turen kommen till Mårten

Nu är turen kommen att presentera Mårten, kungen av fiske vid Fritid & Vildmark.

 

1) Det är hit jag kommer när jag kommer hem? - Bollnäs

2) Var är platsen för dig som kan sammanfattas i den engelsa frasen "this is my nature"? - Vattnet

3) Vad finns i ryggsäcken när jag ger mig ut? - Fiskeprylar å fiskeprylar

4) Vad finns i termosen? - Kaffe 

5) Hunden som jag tar med till himlen? - Allergisk mot pälsdjur så det får bli en gös istället.

6) Vad får mig att skratta? - Alejandro Fuentes Bergström

7) Vilket/Vilka plagg vill jag inte vara utan när jag vistas ute en kall dag höstdag? - Flytoverall och mitt Aclima Hotwool underställ.

8) Vilken pryl/prylar vill jag inte vara utan när jag utövar mitt naturintresse? - Min båt med tillhörande fiskeprylar.

9) Hur kom du i kontakt med jakten och/eller fisket från allra första början? - Pappa gav mig ett metspö vid 4 års ålder. Jag fick en stor brax och på den vägen är det...

10) Vilket av följande är för dig världens bästa tevebild? A) Ett flöte som vilar på vattenytan B) En kaffepanna på en eld som sprakar C) Games of thrones - Lätt första alternativet, flötet och vattnet :-)

Seved
2017-11-28 00:00

Vi rekommenderar

Anna-Lena fiskedrottningen som finns med lite överallt

Att vi är ett gäng personer som finner livet ute i naturen som en laddare för livet oavsett om det rör sig om jakt, fiske eller uteliv råder det inga tvivel om. Med några enkla frågor och snabba svar från våra fantastiska medarbetare får ni veta lite mer om oss som personer på Fritid & Vildmark. Nästa på tur är Anna-Lena som är en riktig stjärna på framförallt fiske men ni kan hitta henne lite överallt i butiken.

 

1) Det är hit jag kommer när jag kommer hem? - Det finns en fisketjärn i den nordvästra jämtländska skogen som jag har en speciell relation till :-)

2) Var är platsen för dig som kan sammanfattas i den engelsa frasen "this is my nature"? - Ingen speciell plats egentligen utan kan definieras som ute i naturen.

3) Vad finns i ryggsäcken när jag ger mig ut? - Beror lite på aktivitet... men det som alltid följer med är kaffepanna, kaffe, sockerbitar, kompass, kniv, rep, eltejp, plastpåse, kåsa, tändstickor, eldstål och vakuumförpackat toalettpapper(tar lite plats och alltid torrt)

4) Vad finns i termosen? - Varmvatten, då kan jag välja mellan te, Choklad eller kaffe.

5) Hunden som jag tar med till himlen? - Det var en svår fråga med det måste nog bli min första borderterrier Noicy. Vi var med om så mycket tillsammmans.

6) Vad får mig att skratta? - Mina hundar.

7) Vilket/Vilka plagg vill jag inte vara utan när jag vistas ute en kall dag höstdag? - Mitt Aclimaunderställ, Fjällräven ulltröja och en toppluva.

8) Vilken pryl/prylar vill jag inte vara utan när jag utövar mitt naturintresse? - Mina fiskeprylar!! Åker inte någonstnas utan att ha fiskegrejjorna med. Vid jakt så är det min Sauer 101 Artemis .308 och pejlen.

9) Hur kom du i kontakt med jakten och/eller fisket från allra första början? - Det var min pappa som introducerade mig för både jakten och fisket. Våra många vinterpromenader där pappa lädre oss, jag och min bror, att tyda spår och spårtecken. Minns en gång då jag och min bror fick agera harhundar i brist på stövare. Minns det så väl att vi fick ha varsin liten kobjällra i djupsnön och skulle väcka haren. Det var jobbigt och gnälligt då vi inte var så gamla och snön var djup:-). Det är humor för mig! Fiskade gjorde vi många gånger tillsammans och då var det mest mete som gällde.

10) Vilket av följande är för dig världens bästa tevebild? A) Ett flöte som vilar på vattenytan B) En kaffepanna på en eld som sprakar C) Games of thrones - Det blir ett enkelt val, nr 1, flötet som vilar.

Seved
2017-11-27 00:00

Vi rekommenderar

Petter vår stjärna på vapen och optik

Att vi är ett gäng personer som finner livet ute i naturen som en laddare för livet oavsett om det rör sig om jakt, fiske eller uteliv råder det inga tvivel om. Med några enkla frågor och snabba svar från våra fantastiska medarbetare får ni veta lite mer om oss som personer på Fritid & Vildmark. Här kommer Petter vår superstjärna på vapen, Optik och oantastligt etta på skyttevapen för en hand.

 

1) Det är hit jag kommer när jag kommer hem? - Piteå, även om jag inte är pitebo från början

2) Var är platsen för dig som kan sammanfattas i den engelsa frasen "this is my nature"? - Stugan vid älven några mil norr om Töre.

3) Vad finns i ryggsäcken när jag ger mig ut? - En varm tröja, något att äta och termosen eller vattenflaskan.

4) Vad finns i termosen? - Varmt vatten, kaffe & chokladpåsar vid sidan om.

5) Hunden som jag tar med till himlen? - En jämte, inte ägt en själv än men jagat en hel del med dem.

6) Vad får mig att skratta? - Allt möjligt, har för det mesta nära till skratt.

7) Vilket/Vilka plagg vill jag inte vara utan när jag vistas ute en kall dag höstdag? - Ullunderstället

8) Vilken pryl/prylar vill jag inte vara utan när jag utövar mitt naturintresse? - Förutom bössan så är det hölsterryggsäcken oftast med.

9) Hur kom du i kontakt med jakten och/eller fisket från allra första början? - Följde med både mor och far på älgpass som liten parvel.

10) Vilket av följande är för dig världens bästa tevebild? A) Ett flöte som vilar på vattenytan B) En kaffepanna på en eld som sprakar C) Games of thrones - Kaffepannan och elden.

Seved
2017-11-27 00:00

Vi rekommenderar

Vorn
2895,00 SEK
från 120,63 SEK / mnd.
Lapua
820,00 SEK
från 34,17 SEK / mnd.

Skriv en kommentar


VpHYv
Kod från Captcha-bild:

Vilka är vi, Robert

Att vi är ett gäng personer som finner livet ute i naturen som en laddare för livet oavsett om det rör sig om jakt, fiske eller uteliv råder det inga tvivel om. Med några enkla frågor och snabba svar från våra fantastiska medarbetare får ni veta lite mer om oss som personer på Fritid & Vildmark. Först ut är Robert som är en riktig stjärna på framför allt vapen och optik.

 

1) Det är hit jag kommer när jag kommer hem? - Stugan i vackra Vidsel.

2) Var är platsen för dig som kan sammanfattas i den engelsa frasen "this is my nature"? - Sjön Långträsk några mil från stugan i Vidsel. Där åtskilliga timmar har spenderatssommar som vinter. Svårfiskad men en oemotståndlig utmaning.

3) Vad finns i ryggsäcken när jag ger mig ut? - Kaffepanna, börjar man fuska och prioritera bort kaffekokningenär man en förlorad själ.

4) Vad finns i termosen? -Silverte.

5) Hunden som jag tar med till himlen? - Min första gråhund Kvarnvallens Cruto. Han blev en duglig älghund trots rätt oduglig nybörjarhusse vars specialite var att klanta bort ståndskall.

6) Vad får mig att skratta? - Min sambos extremt dåliga humor.

7) Vilket/Vilka plagg vill jag inte vara utan när jag vistas ute en kall dag höstdag? - Ylleunderställ och ylletröja. Är det ylle i plagen är jag nöjd.

8) Vilken pryl/prylar vill jag inte vara utan när jag utövar mitt naturintresse? - Min Bergansmössa(Alaska cap) och vassa knivar.

9) Hur kom du i kontakt med jakten och/eller fisket från allra första början? - Har min morbror P-E Lundberg att tacka för allt. Med stort tålamod och engagemang tog han sig an en ivrig nioåring med allt från farfyllda tjäderjakter med spets till rofyllt abborrfiske. Detta lade grunden till mitt naturintresse.

10) Vilket av följande är för dig världens bästa tevebild? A) Ett flöte som vilar på vattenytan B) En kaffepanna på en eld som sprakar C) Games of thrones - Absolut A, Ett flöte på vattnet.

2017-11-19 00:00

Vi rekommenderar

Vilka är vi, Katarina

Nästa ut i vår presentation av oss på Fritid & Vildmark är Katarina. Katarina har koll på av allt vad gäller kläder, skor och camping.

 

1) Det är hit jag kommer när jag kommer hem? - Det är mer en känsla än en specifik plats, det är där jag känner mig fri, lycklig och lever precis där och då med dom som känner mig bäst.

2) Var är platsen för dig som kan sammanfattas i den engelsa frasen "this is my nature"? - I skogen, där det enda ljud som hörs är en sprakande eld, vindens susande och skogens talande tystnad.

3) Vad finns i ryggsäcken när jag ger mig ut? - Korv, alltid korv och helst Jokkmokkskorv.

4) Vad finns i termosen? - Kaffe och varm cholkad om jag har sonen med mig

5) Hunden som jag tar med till himlen? - Då får det bli King vår första gråhund familjen hade.

6) Vad får mig att skratta? - Min son. Han är min korv och jag hans ketchup :-)

7) Vilket/Vilka plagg vill jag inte vara utan när jag vistas ute en kall dag höstdag? - Mitt Aclima underställ, då håller jag mig varm.

8) Vilken pryl/prylar vill jag inte vara utan när jag utövar mitt naturintresse? - Min vandringskängor. Då kan jag gå hur långt som helst.

9) Hur kom du i kontakt med jakten och/eller fisket från allra första början? - Var nog inte mer än sex år då jag började följa min pappa ut på älgjakten. Bästa jag visste.

10) Vilket av följande är för dig världens bästa tevebild? A) Ett flöte som vilar på vattenytan B) En kaffepanna på en eld som sprakar C) Games of thrones - En kaffepanna på en eld som sprakar. Bland det bästa stunderna har man runt en eld i gott sällskap.

2017-11-17 00:00